Världsmästerskapet i ishockey för herrar 1957 är ett ämne av stor relevans idag, eftersom det har väckt intresse hos många människor runt om i världen. Sedan dess uppkomst har den genererat ett brett spektrum av åsikter och diskussioner, samt haft inverkan på olika samhällsområden. Dess betydelse ligger i det inflytande det har på människors dagliga liv, såväl som dess potential att generera betydande förändringar i olika aspekter. I den här artikeln kommer vi att i detalj utforska de olika aspekterna och återverkningarna av Världsmästerskapet i ishockey för herrar 1957, i syfte att ge en komplett och berikande analys av detta ämne som är så relevant idag.
Världsmästerskapet i ishockey för herrar 1957 | |
Datum | 24 februari - 5 mars 1957 |
---|---|
Deltagare | |
Nationer i huvudmästerskap | 8 |
Värdskap | |
Land | Sovjetunionen |
Spelplatser | Moskva |
Placeringar | |
Guld | Sverige |
Silver | Sovjetunionen |
Brons | Tjeckoslovakien |
Övrigt | |
Matcher | 28 |
Mål | 300 (10,71 mål per match) |
Världsmästerskapet i ishockey för herrar 1957 var det 24:e världsmästerskapet i ishockey för herrar, arrangerat av International Ice Hockey Federation, och matcherna europeiska lag emellan gällde samtidigt som det 35:e Europamästerskapet i ishockey för herrar. Turneringen spelades 24 februari - 5 mars 1957 i Moskva, i dåvarande Sovjetunionen.
Detta var det första världsmästerskapet som avgjordes hos den nya ishockeystormakten, Sovjetunionen. Mästerskapet hamnade i fokus efter politiska händelser året före. Under oktober-november 1956 skedde Ungernrevolten. I november 1956 slogs upproret i Ungern slutligen ner av sovjetiska trupper med stöd av andra bland Warszawapaktens medlemsstater. Som en reaktion på detta valde USA och Kanada att bojkotta världsmästerskapet i den sovjetiska huvudstaden. Bojkotten följdes av Västtyskland, Norge, Italien och Schweiz.
Antalet deltagande länder blev därmed så få att startfältet fick utökas med länder som normalt inte spelade i en A-turnering, såsom de normala B-nationerna Österrike, Japan och Östtyskland, varav Östtyskland gjorde debut i världsmästerskapssammanhang detta år. Detta gjorde att totalt startade åtta lag i världsmästerskapet och att ingen B-turnering spelades.
I Kanadas frånvaro var värdlandet stora favoriter till att vinna världsmästerskapet. Men istället blev det Sverige som sensationellt erövrade världsmästartiteln för andra gången i historien. Sveriges första titel var för övrigt vid världsmästerskapet 1953, där svenskarna likaledes hade dragit fördel av avhopp från några av favoritlagen.
I matchen mellan Sovjet och Sverige ledde Sverige med 2-0 inför andra perioden, men Sovjet vände och ledde med 4-2 inför tredje, innan svenskarna till slut fixade till 4-4.
Efteråt skulle svenskarna sjunga Sveriges nationalsång utan komp, men då ingen kunde mer än de första raderna valde man istället snapsvisan Helan går. Lasse Björn berättade efteråt att man valde mellan den, Flickorna i Småland och Mors lilla Olle.
Nr | Lag | S | V | O | F | GM | IM | MS | P |
---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
1 | Sverige | 7 | 6 | 1 | 0 | 62 | 11 | +51 | 13 |
2 | Sovjetunionen | 7 | 5 | 2 | 0 | 77 | 9 | +68 | 12 |
3 | Tjeckoslovakien | 7 | 5 | 1 | 1 | 66 | 9 | +57 | 11 |
4 | Finland | 7 | 4 | 0 | 3 | 28 | 33 | −5 | 8 |
5 | Östtyskland | 7 | 3 | 0 | 4 | 23 | 48 | −25 | 6 |
6 | Polen | 7 | 2 | 0 | 5 | 25 | 45 | −20 | 4 |
7 | Österrike | 7 | 0 | 1 | 6 | 8 | 61 | −53 | 1 |
8 | Japan | 7 | 0 | 1 | 6 | 11 | 84 | −73 | 1 |
24 februari 1957 | Finland | 5 – 3 | Polen | |||
(2–1, 1–1, 2–1) |
||||||
24 februari 1957 | Tjeckoslovakien | 9 – 0 | Österrike | |||
(4–0, 2–0, 3–0) |
||||||
24 februari 1957 | Sverige | 11 – 1 | Östtyskland | |||
(5–0, 5–0, 1–1) |
||||||
24 februari 1957 | Sovjetunionen | 16 – 0 | Japan | |||
(4–0, 6–0, 6–0) |
||||||
25 februari 1957 | Tjeckoslovakien | 15 – 1 | Östtyskland | |||
(6–1, 5–0, 4–0) |
||||||
25 februari 1957 | Sverige | 8 – 3 | Polen | |||
(1–1, 3–0, 4–2) |
||||||
25 februari 1957 | Sovjetunionen | 11 – 1 | Finland | |||
(4–0, 4–0, 3–1) |
||||||
26 februari 1957 | Österrike | 3 – 3 | Japan | |||
(2–0, 0–3, 1–0) |
||||||
27 februari 1957 | Polen | 8 – 3 | Japan | |||
(3–0, 2–1, 3–2) |
||||||
27 februari 1957 | Finland | 5 – 3 | Östtyskland | |||
(3–1, 1–1, 1–1) |
||||||
27 februari 1957 | Sovjetunionen | 22 – 1 | Österrike | |||
(9–0, 1–0, 3–1) |
||||||
27 februari 1957 | Sverige | 2 – 0 | Tjeckoslovakien | |||
(0–0, 1–0, 1–0) |
||||||
28 februari 1957 | Tjeckoslovakien | 3 – 0 | Finland | |||
(0–0, 1–0, 2–0) |
||||||
28 februari 1957 | Sovjetunionen | 10 – 1 | Polen | |||
(1–0, 4–1, 5–0) |
||||||
1 mars 1957 | Östtyskland | 9 – 2 | Japan | |||
(3–0, 2–1, 4–1) |
||||||
1 mars 1957 | Sverige | 10 – 0 | Österrike | |||
(3–0, 2–0, 5–0) |
||||||
2 mars 1957 | Finland | 9 – 2 | Österrike | |||
(3–0, 2–1, 4–1) |
||||||
2 mars 1957 | Östtyskland | 6 – 2 | Polen | |||
(2–1, 3–0, 1–1) |
||||||
2 mars 1957 | Sverige | 18 – 0 | Japan | |||
(5–0, 10–0, 3–0) |
||||||
2 mars 1957 | Sovjetunionen | 2 – 2 | Tjeckoslovakien | |||
(0–0, 1–1, 1–1) |
||||||
3 mars 1957 | Polen | 5 – 1 | Österrike | |||
(3–0, 1–1, 1–0) |
||||||
4 mars 1957 | Tjeckoslovakien | 25 – 1 | Japan | |||
(11–0, 7–0, 7–1) |
||||||
4 mars 1957 | Sverige | 9 – 3 | Finland | |||
(2–1, 3–1, 4–1) |
||||||
4 mars 1957 | Sovjetunionen | 12 – 0 | Östtyskland | |||
(1–0, 5–0, 6–0) |
||||||
5 mars 1957 | Östtyskland | 3 – 1 | Österrike | |||
(0–1, 1–0, 2–0) |
||||||
5 mars 1957 | Finland | 5 – 2 | Japan | |||
(0–1, 3–1, 2–0) |
||||||
5 mars 1957 | Tjeckoslovakien | 12 – 3 | Polen | |||
(3–1, 6–1, 3–1) |
||||||
5 mars 1957 | Sovjetunionen | 4 – 4 | Sverige | |||
(0–2, 4–0, 0–2) |
||||||
VM 57 | EM 57 | Nation |
---|---|---|
Guld | Guld | Sverige |
Silver | Silver | Sovjetunionen |
Brons | Brons | Tjeckoslovakien |
4 | 4 | Finland |
5 | 5 | Östtyskland |
6 | 6 | Polen |
7 | 7 | Österrike |
8 | Deltar ej i EM | Japan |
Målvakter: Thord Flodqvist, Yngve Casslind;
Backar: Lars Björn, Vilgot Larsson, Roland Stoltz, Hans Svedberg;
Forwards: Acka Andersson, Sigurd Bröms, Hans Eriksson, Eje Lindström, Lars-Eric Lundvall, Eilert "Garvis" Määttä, Nisse Nilsson, Ronald "Sura-Pelle" Pettersson, Sven Tumba, Valter Åhlén, Hans "Stöveln" Öberg;
Tränare: Folke "Masen" Jansson;
Assistent och Generalmanger: Pelle Bergström
Sovjet hade varit så säkra på att vinna världsmästartiteln så att det fanns ingen inspelning med den svenska nationalsången tillgänglig. Det svenska laget skulle då sjunga den svenska nationalsången, men ingen i laget kunde hela texten varvid Lasse Björn föreslog att de skulle sjunga "Helan går" i stället. Så de svenska spelarna sjöng "den svenska nationalsången", Helan går, inför en fullsatt isstadion.
|
|