Den här artikeln analyserar effekten av Venedigskolan (musik) på det samtida samhället. Venedigskolan (musik) har varit ett ämne för intresse och debatt i flera år, eftersom dess inflytande sträcker sig till olika aspekter av vardagen. I den meningen är det viktigt att förstå hur Venedigskolan (musik) har förändrat vårt sätt att interagera, tänka och relatera till världen omkring oss. Genom en detaljerad analys kommer de olika aspekterna av Venedigskolan (musik), dess implikationer och konsekvenser, samt de möjliga framtidsperspektiv som kan uppstå från dess närvaro i våra liv att utforskas.
Venedigskolan inom musik avser flamländska och italienska tonsättare verkande i 1500-talets Venedig. Den hade sina rötter i nederländska skolan, och tävlade med romerska skolan.
Venedigskolan grundades av Adrian Willaert 1527 som arbetade som maestro di cappella i Markuskyrkan i Venedig. Rörelsen var viktig för utveckling av polyfonisk körteknik med bland annat ekoeffekter och mäktig klang. Skolan har även utvecklat 5-stämiga madrigaler a cappella med avancerad kromatik som ledde utvecklingen ifrån modala musikformer. Andrea Gabrieli och Claudio Merulo introducerade instrumentmusikformer som toccata, ricercar, canzona och sonata. Under sekelskiftet 1500/1600 hade tyska tonsättare som Jacobus Gallus (även känd som Handl), Michael Praetorius och Hans Leo Hassler stort inflytande, varav benämning Deutschvenezianer. Något senare kom Heinrich Schütz (c:a 1585 - 1672), elev till Giovanni Gabrieli, att bli den mest kände representanten den tysk-venetianska stilen.
Företrädare:
Venedigskolan brukar även avse operatonsättare verkande i Venedig under 1600/1700-talet som: