Ventilation (byggnader)
Idag är Ventilation (byggnader) ett tema som har fångat uppmärksamheten hos individer i alla åldrar och bakgrunder. Med tiden har Ventilation (byggnader) visat sin relevans inom det akademiska, professionella och sociala området, vilket motiverar experter att fördjupa sina studier. I den här artikeln kommer vi att utforska olika perspektiv och aspekter relaterade till Ventilation (byggnader), med syftet att ge en heltäckande och uppdaterad syn på ämnet. Från dess ursprung till dess inverkan på det moderna samhället kommer vi att undersöka hur Ventilation (byggnader) har utvecklats under åren och hur det fortsätter att vara en källa till intresse och forskning idag.
Ventilation innebär förflyttning och utbyte av luft i byggnader. Ventilationen har flera syften; den vanligaste är att man vill skapa ett behagligt inomhusklimat. Ventilationen transporterar bort fukt, föroreningar m.m. från rummet och tillför "frisk" luft istället. Det finns ett antal kvalitetskrav på inomhusklimat, t.ex. att koldioxidhalten inte ska överstiga 1000 ppm i lokaler där människor vistas stadigvarande.
Ventilationsprinciper
Grundregeln är att ventilationen ska anpassas till byggnaden och till den verksamhet som bedrivs i byggnaden. Självklart är kraven när det gäller bullernivå och luftkvalitet betydligt hårdare för en bostad än för en processindustri. Önskad ventilation går i princip att skapa på fyra olika sätt:
- självdrag
- mekanisk frånluft även kallat fläktförstärkt självdrag (FFS)
- mekanisk från- och tilluft (FT)
- mekanisk från- och tilluft med värmeåtervinning (FTX)
Ventilationsaggregat
För att ge maximal flexibilitet byggs ventilationsaggregat för större luftmängder i de flesta fall upp genom att kombinera funktionsmoduler - fläkt, filter, värmeåtervinning, kyla osv. I flerfamiljshus, industrier och kontorsbyggnader placeras ventilationsaggregatet oftast av praktiska skäl högst uppe i byggnaden så att frånluftkanalen kan mynna ut på taket.
Ventilationskanaler
I nyare byggnader byggs kanalsystemet nästan uteslutande upp av spirallindade plåtrör i olika dimensioner, ofta i kombination med ljuddämpare. Kanalsystemen avslutas med till- och frånluftsdon. Speciellt brandhärdiga kanaler krävs för s.k. imkanaler, d.v.s. kanaler från exempelvis restaurangkök.
Plåtrör började användas på 1950-talet och många av dessa är nu mogna för utbyte. I många bostadshus, inte minst byggnader från det s.k. miljonprogrammet, är det vanligt att ventilationen sker genom självdrag i murade skorstenskanaler. Det är också här som behovet av renovering och reparation är störst. Läckande kanaler orsakar en rad olika problem, förutom att självdraget inte fungerar, t. ex. lukt och buller.
De metoder som används är samma som används vid renovering av rökkanaler i tegelskorstenar, nämligen:
Kanaler som renoveras med kompositfoder eller tätningsmassa behåller sin area, men blir hårda och är därför känsliga för t.ex. sättningar. Flexibla stålrör klarar sättningar men kanalarean minskar.
Se även
Noter
- ^ ”Folkhälsomyndighetens allmänna råd om ventilation”. Folkhälsomyndigheten. Arkiverad från originalet den 5 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160305011823/http://www.folkhalsomyndigheten.se/documents/publicerat-material/foreskrifter1/fohmfs-2014-18.pdf. Läst 6 december 2015.