I dagens värld har Vrålapor blivit ett ämne av stor relevans och intresse för ett brett spektrum av människor. Oavsett om det har påverkat samhället, ekonomin, miljön eller kulturen har Vrålapor fångat uppmärksamheten hos både experter och entusiaster. Eftersom det fortsätter att spela en avgörande roll i våra liv, är det avgörande att till fullo utforska dess olika aspekter och förstå hur det formar vår nutid och framtid. I den här artikeln kommer vi att fördjupa oss i den fascinerande världen av Vrålapor och utforska dess många aspekter, från dess ursprung till dess möjliga framtida implikationer.
Vrålapor | |
arten Alouatta caraya | |
Systematik | |
---|---|
Domän | Eukaryoter Eukaryota |
Rike | Djur Animalia |
Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
Klass | Däggdjur Mammalia |
Ordning | Primater Primates |
Underordning | Haplorhini |
Infraordning | Brednäsor Platyrrhini |
Familj | Atelidae |
Underfamilj | Alouattinae Trouessart, 1897 (1825) |
Släkte | Vrålapor Alouatta |
Vetenskapligt namn | |
§ Alouatta | |
Auktor | La Cépède, 1799 |
Utbredning | |
Synonymer | |
Mycetes | |
Hitta fler artiklar om djur med |
Vrålapor (Alouatta) är ett släkte i familjen Atelidae som tillhör delordningen brednäsor. Det är det enda släktet i underfamiljen Alouattinae.
Det vetenskapliga släktnamnet är bildat av det franska ordet alouette (lärka). Det används i betydelsen "gryningens förebud".
Vrålaporna är större och har grövre kroppsbyggnad än andra primater från Nya världen. Kroppens längd inklusive huvudet ligger mellan 55 och 90 centimeter och vikten är 4 till 10 kilogram. Svansen är ungefär lika lång som kroppen. Pälsen är lång och har beroende på art och ålder en gulbrun eller röd- till svartaktig färg. Svansen saknar hår vid spetsen och används som gripverktyg. Även ansiktet är bara glest täckt med hår. Hannarna är markant större än honorna. Hos vissa arter skiljer sig hannar och honor i pälsfärgen.
Detta släkte är mestadels känt för de starka ljud som kan höras på ett avstånd av flera kilometer. Ljudet skapas särskilt på morgonen eller aftonen av en hel kör av hannar. Denna förmåga beror på den enorma utveckling, som tungbenskroppen och delar av struphuvudet uppnått. Dessa organs storlek medför avvikande egenskaper i kraniets och hjärnans byggnad. För att härbärgera denna vrålapparat har underkäken uppnått en ovanlig höjd och hjärnskålens bas har blivit tryckt uppåt. Hjärnskålen själv fick en lägre och mera utdragen form, än hos andra primater.
Även hjärnan är annorlunda uppbyggd. Storhjärnan lämnar i högre eller lägre grad lillhjärnan obetäckt. De nämnda skillnaderna förekommer bara hos vuxna djur.
De lever mest i grupper med 4 till 17 individer och rör sig i motsats till flera släktingar långsamt. Antalet vuxna honor i flocken är något större än antalet vuxna hannar. Ungdjur av båda kön lämnar vanligen sin flock när de blir könsmogna.
Deras näring utgörs företrädesvis av blad som kompletteras med frukter och knoppar.
Vrålapor är främst aktiva på dagen och vistas i olika sorter skogar, som regnskogar, tempererade skogar eller mangroveskogar.
Mammal Species of the World (2005) skiljer på 10 arter, som förekommer mellan södra Mexiko och norra Argentina.
Deras största fiender i djurriket är de stora klättrande kattdjuren puman och ozeloten samt ormarna och några rovfåglar. En stor fara är avverkningen av de skogar där vrålaporna bor. Ibland används även deras päls och deras kött av människor. IUCN listar Guatemalavrålapa och två andra populationer, som hos Wilson & Reeder betraktas som underarter, som starkt hotade (endangered) respektive sårbar (vulnerable).
|