I den här artikeln kommer vi att utforska den fascinerande världen av Ü i detalj. Från dess ursprung till dess relevans idag kommer vi att fördjupa oss i historien, evolutionen och olika aspekter av Ü. Genom olika förhållningssätt och perspektiv kommer vi att analysera dess inverkan på olika områden, samt dess inverkan på samtida samhälle och kultur. För att erbjuda en bred och komplett vision kommer vi att ta upp både historiska och aktuella aspekter, vilket ger läsaren en heltäckande översikt över Ü och dess relevans i det aktuella sammanhanget.
| Üü Üü | |
| Tekniskt | |
|---|---|
| Morse | |
| ISO/IEC 8859-1 | Ü:220 / ü:252 |
| Unicode | Ü:U+00DC / ü:U+00FC |
Ü (gemenform: ü), ibland kallat tyskt y, är ett tecken i det utökade latinska alfabetet, baserat på U, u med omljud. Det har olika betydelse och status i olika språk. Egentligen representerar ü tre helt skilda tecken: dels ett eget tecken, dels u med diaresis, dels digrafen ue.
I de azerbajdzjanska, estniska, karelska, spanska, franska, katalanska, krimtatariska, portugisiska, tatariska, turkiska, turkmeniska, uiguriska och ungerska latinska alfabetena är ü en egen bokstav, distinkt från u och ue, med egen plats i alfabetet. Det uttalas vanligen som .
I transkribering av kinesiska med pinyin och Wade–Giles används ü för att markera y-ljud. I pinyin används det bara när u vore tvetydigt.
På flera språk används trema (diaresis) för att markera att en vokal ska uttalas självständigt och inte i kombination med en annan bokstav. När detta appliceras på u bildas tecknet ü. På spanska används det för att markera att bokstaven u ska uttalas när det är placerat mellan g och e eller mellan g och i, till exempel vergüenza. Vanligtvis är u:et vid sådana placeringar annars stumt, som exempelvis i namnet på den spanska staden Guernica. Ü sorteras i allmänhet som u på dessa språk.
Digrafen ue kom i tyska medeltida handskrifter att skrivas som ett u med ett litet e ovanför. Detta utvecklades sedan till ett u med två vertikala linjer, som så småningom blev till två prickar.
På tyska uppstår ü i omljud av u, som i Fuß/Füße (’fot/fötter’). Det räknas som en variant av u i sortering. När ü inte finns tillgängligt i tryck används ue.
På svenska förekommer ü bland annat i det tyska lånordet müsli, samt i efternamn med tyskt ursprung som Bülow och Klüft. Det uttalas och sorteras som y och kallas i folkmun för tyskt y. Y finns i det tyska alfabetet, men används inte annat än i lånord och egennamn.
På tyska och schweizertyska tangentbord är ü oftast en egen tangent. På tangentbord där det inte är så – exempelvis på svenska tangentbord – kan tecknet ofta skrivas genom att användaren först trycker på tangenten med trema (tangenten med två punkter), och sedan på u.
Tecknen Ü och ü finns kodade som egna tecken i Unicode: U+00DC respektive U+00FC.
| |||||||||||||||||