Al-Qiyamah
Ämnet Al-Qiyamah är av yttersta vikt idag, eftersom det har genererat stort genomslag inom olika samhällsområden. Sedan starten har Al-Qiyamah väckt intresse hos experter och forskare, som har ägnat sin tid och kraft åt att analysera dess implikationer och konsekvenser. Med tiden har Al-Qiyamah utvecklats och anpassats till samhällets nya behov och krav, och blivit ett relevant ämne idag. I den här artikeln kommer vi att analysera Al-Qiyamah på djupet och dess inverkan på olika områden, och erbjuda en komplett och uppdaterad översikt över detta mycket relevanta ämne.
Al-Qiyāmah (arabiska: سورة القيامة) ("Uppståndelsen") är den sjuttiofemte suran i Koranen med 40 verser (ayah). Den skall ha uppenbarats för profeten Muhammed under dennes period i Mekka. Den domineras av föreställningen om den nalkande uppståndelsens dag, Yawm al-Qiyāmah (يوم القيامة ).
Suran berättar att (domedagen) sker då ögat är bländat, månen förmörkad och solen och månen har sammanförts. Människorna kommer att stå inför rätta framför Allah, vissa ivriga och andra olyckliga. Dessa olyckliga kommer att vara så rädda, att de inte kan stå rakt på sina ben.
Tron på Qiyāmah är en fundamental grundsats i islams troslära. Rannsakningarna och prövningarna förknippade med den finns i detalj beskrivna både i Koranen och i hadith, såväl som i kommentarer av muslimska utställare och lärda överheter som Ghazali, Muhammad al-Bukhari, Ibn Kathir och Ibn Khuzaimah.