August Neander
I den här artikeln kommer vi att utforska effekten och relevansen av August Neander i det moderna samhället. August Neander är ett ämne som har väckt intresse hos experter, akademiker och yrkesverksamma inom olika områden, på grund av dess inflytande på olika aspekter av det dagliga livet. Under de kommande raderna kommer vi att analysera implikationerna av August Neander i de sociala, ekonomiska, kulturella och politiska sfärerna, och undersöka hur detta fenomen har format våra uppfattningar, beteenden och mellanmänskliga relationer. Likaså kommer vi att fördjupa oss i de olika perspektiv och debatter som har uppstått kring August Neander, i syfte att belysa dess många aspekter och verkligheter.
Johann August Wilhelm Neander, ursprungligen David Mendel, född den 17 januari 1789 i Göttingen, död den 14 juli 1850 i Berlin, var en tysk teolog och kyrkohistoriker.
Neander var av judisk härkomst. Ej långt efter hans födelse skildes föräldrarna Emanuel Mendel och Esther Gottschalck och modern flyttade med yngste sonen, David, till Hamburg. Hon gav sonen trots sin fattigdom en god uppfostran och med bistånd från hennes släktingar fick han möjlighet att studera.
Schleiermachers skrifter och umgänget med studenter som senare blev betydande inom den kristna kyrkan var samverkande orsaker till att han 1806 lät döpa sig. Han ändrade namn och ville därvid anknyta till psalmdiktaren Joachim Neander. Även om han fortsatte sina juridikstudier drogs han alltmer till teologin.
Teologi och särskilt kyrkohistoria studerade han i Halle och Göttingen. Umgänget med Matthias Claudius blev av stor betydelse för hans inre utveckling. Sedan han 1809 slutat sina studier ägnade han sig en tid åt undervisning och predikoverksamhet.
Därefter blev han 1811 lärare vid universitetet i Heidelberg, 1812 extra ordinarie professor där och 1813 ordinarie professor i Berlin, till stor del genom Schleiermachers tillskyndelse. Sedermera blev han överkonsistorialråd samt medlem av provinsen Brandenburgs konsistorium och av Vetenskapsakademin.
Neander var en av 1800-talets mest betydande teologer. Han var en barnafrom personlighet, besläktad med pietismen, utrustad med tankeklarhet och "historisk blick". Det dogmatiska elementet träder hos honom mera i bakgrunden. "Det är hjärtat, som gör teologen" var hans valspråk. Som skriftställare var han mycket produktiv.
Bibliografi (i urval)
- Ueber den Kaiser Julianus und sein Zeitalter (1812)
- Der heilige Bernhard und sein Zeitalter (1813)
- Der heilige Chrysostomus und die Kirche, besonders des Orients, in dessen Zeitalter (två band, 1821-1822)
- Denkwürdigkeiten aus der Geschichte des Christenthums und des christlichen Lebens (tre band, 1822)
- Allgemeine Geschichte der christlichen Religion und Kirche (sex band i tio avdelningar, 1826-1845, en 11:e avdelning, utgiven efter hans död 1852, sträckande sig till kyrkomötet i Basel 1431) ("Den christna religionens och kyrkans allmänna historia. Första delen, hwilken innefattar de tre första århundradenas historia", översättning Gustaf Eriksson, Collin, 1828-1832) ('"Den christna religionens och kyrkans allmänna historia. D. 2, hwilken innefattar kyrkohistorien från Constantin d. Store till Gregorius d. Store", anonym översättning, Schmidt, 1832)
- Geschichte der Pflanzung und Leitung der christlichen Kirche durch die Apostel (två band, 1832-1833) ("Historia om den christna kyrkans grundläggning och ledning af apostlarna", anonym översättning, Norrköping, 1836-1839)
- Das Leben Jesu Christi in seinem geschichtlichen Zusammenhange und seiner geschichtlichen Entwickelung (1837) ("Anmärkningar till Jesu Christi lefverne", anonym översättning, Haeggström, 1850)
- William Wilberforce, der Mann Gottes, kein Mann der Partei ("William Wilberforce, en Guds man, ingen partiman", översättning Anders Nattzén, Stockholm, 1839)
Hans samlade arbeten utkom i 14 band 1863-1875.
Källor
- Neander, Johann August Wilhelm i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1913)
|