Avitus

Ämnet Avitus har varit en outtömlig källa till debatt och intresse genom historien. Sedan sitt ursprung har Avitus fångat den kollektiva fantasin och har väckt nyfikenhet hos miljontals människor runt om i världen. Dess inverkan på samhället och dess relevans inom olika områden som kultur, politik, vetenskap eller teknik gör det till ett ämne av allmänt intresse. I den här artikeln kommer vi att utforska de många aspekterna av Avitus, från dess ursprung till dess inflytande i dagens värld, och analysera dess implikationer och dess utveckling över tid.

För släktet av spindlar, se Avitus (djur). För biskopen och helgonet, se Avitus av Vienne.
Avitus
Kejsare av västromerska riket
Solidus av Avitus.
Regeringstid 9 juli 455 – 17 oktober 456
Företrädare Petronius Maximus
Efterträdare Majorianus
Personnamn Marcus Maecilius Flavius Eparchius Avitus
Född ca. 380 i Clermont-Ferrand
Död 457

Avitus (Eparchius Avitus), död omkring år 457, var kejsare över det västromerska riket 9 juli 455-17 oktober 456.

Avitus härstammade från de galliska arvernerna och hade som lärare hos den västgotiske konungen Teodorid i Tolosa förvärvat stort inflytande bland goterna.

Avitus utsågs till västromersk kejsare av armén i Gallien och med stöd av den visigotiske kungen Theoderik II. Vid den här tiden var de västromerska kejsarna beroende av barbarerna för sin makt.

När Attila trängde in i Gallien år 451 förmedlade han det förbund mellan dem och Aëtius, som ledde till hunnernas nederlag. Efter Valentinianus III:s död utnämndes Avitus av kejsar Maximus till överbefälhavare över hären (magister utriusque militiæ), och sedan Maximus omkommit, uppfordrades han av konung Teodorik att antaga kejsarpurpurn. Han utropades i juli år 455 i Arelate till kejsare, trängde därefter in i Italien och vann allmänt erkännande inom det västromerska riket.

Avitus närmaste uppgift blev nu att skaffa Rom tillförsel från Afrika och stävja vandalernas härjningar. Då han till följd av hungersnöden måste sända hem sina från Gallien medförda trupper, föll han helt i Ricimers våld. Ricimer var överbefälhavare (patricius) i kriget mot vandalerna.

Avitus blev genom en folkresning ledd av Majorianus och Ricimer tvungen att lämna Rom. Han hämtade en här från Gallien, men besegrades 456 av Ricimer vid Placentia, avsattes och tvangs att låta viga sig till biskop. Han dog kort därefter.

Källor

  1. ^ Avitus i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1904)

Externa länkar

Företrädare:
Petronius Maximus 		Västromersk kejsare
455–456 		Efterträdare:
Majorianus
Enciclo
Wikious
Sapientia
Scientia
Boobota
Anandapedia
Sagapedia
Wikithot