Bomarsunds fästning

I dagens artikel kommer vi att utforska den fascinerande världen av Bomarsunds fästning, ett ämne som har fångat mänsklighetens uppmärksamhet i årtionden. Från dess ursprung till dess nuvarande effekter har Bomarsunds fästning spelat en grundläggande roll i våra liv, och påverkat hur vi tänker, beter oss och förhåller oss till världen omkring oss. I den här artikeln kommer vi att undersöka de olika aspekterna av Bomarsunds fästning, från dess historiska betydelse till dess relevans idag, vilket ger en djup och heltäckande titt på detta spännande ämne. Följ med oss ​​på denna upptäcktsresa när vi utforskar Bomarsunds fästnings mysterier och underverk.

Datorsimulering av Bomarsunds fästning
Bomarsunds ruiner.
Litografi i Finland framstäldt i teckningar utgiven 1845-1852.
Minnessten över ryska soldater som stupade i slaget om Bomarsund.
Minnessten över brittiska soldater som stupade i slaget om Bomarsund.

Bomarsunds fästning är en kasematterad fästning vid Bomarsund i SundÅland. Ryssland inledde byggandet av sitt västligaste fäste, Bomarsunds fästning, år 1832 efter att Åland och Finland vid freden i Fredrikshamn 1809 tillfallit Ryssland. Huvudfästningen skulle bli en 290 meter lång halvcirkelformad bestyckad kasern i två våningar, avsedd att härbärgera 2 500 man. Runt huvudfästet planerades sex kanontorn. Fästningen omgavs av den stadsliknande bebyggelsen Skarpans.

Slaget vid Bomarsund

Huvudartikel: Slaget vid Bomarsund

Under Krimkriget anfölls den då halvfärdiga fästningen av en brittisk flotta, som förde den franska divisionen Baraguay-d'Hilliers ombord. Flottan anfördes av amiral Charles Napier, och anlände till Älvsnabben i april 1854. Efter att förgäves ha försökt förgöra den ryska flottan, som låg bakom Kronstadt, anföll Napier Bomarsund. Den 8 augusti 1854 landsteg trupperna på tre ställen och inneslöt genast fästet. Från landsidan angreps Bomarsund av 12 000 franska soldater och från sjösidan av 80 franska och engelska krigsfartyg. Fästningen försvarades av endast 2 000 man med 40 kanoner. Före anfallet brände ryssarna Skarpans, för att bebyggelsen inte skulle ge fienden skydd.

Den 10 augusti inleddes anfallet mot fästningen, och sedan två av tornen givit sig, måste huvudfästet dagtinga den 16 augusti, då befälhavaren, general Bodisco, och något mera än 2 200 man blev fångar. Sedan kapitulerade Prästötornets kommendant kapten Chatelain, med förbehållet att krigsfångenskapen skulle ske i Frankrike. Krigsfångarna fördes till ön Aix utanför La Rochelle i Frankrike, det finska skarpskytteregementet om 500 man fördes till Lewes i England.

Erövrarna sprängde själva fästet den 2 september 1854.

Bomarsunds fall sågs i Frankrike som en stor seger, vilken ihågkoms med en inskription på Triumfbågen i Paris. Genom freden i Paris 1856 förband sig Ryssland att inte ha någon befäst punkt eller några militära etablissemang på Åland. Efter detta har Åland varit demilitariserat, åtminstone i teorin.

I England fick ett nybyggt samhälle norr om Newcastle namnet Bomarsund till minne av segern.

Bomarsunds fästningsruiner är en av Ålands främsta sevärdheter. Vårvintern 2002 grundades Bomarsundssällskapet r.f. med syfte att bidraga till att utveckla Bomarsundsområdet som kulturhistoriskt besöksmål.

Bomarsundstiden

I Ålands historia kallas tiden mellan det ryska övertagandet 1809 och slaget vid Bomarsunds fästning 1854 Bomarsundstiden.

Källor

  1. ^ ”Historik”. Ålands kulturhistoriska museum. Arkiverad från originalet den 22 juni 2019. https://web.archive.org/web/20190622215205/http://www.bomarsund.aland.fi/bomarsund/historik.pbs. Läst 22 juni 2019. 

Se även

Externa länkar