Idag är Centre Georges-Pompidou ett ämne som har fångat uppmärksamheten hos människor i alla åldrar och från olika delar av världen. Vikten av Centre Georges-Pompidou i dagens samhälle har genererat omfattande debatt och lett till ett ökat intresse för att förstå dess implikationer i vårt dagliga liv. Från dess ursprung till dess inverkan på nutiden har Centre Georges-Pompidou varit föremål för många undersökningar, diskussioner och analyser som försöker belysa dess mångfaldiga dimensioner. I den här artikeln kommer vi att på djupet utforska de olika aspekterna av Centre Georges-Pompidou och dess inverkan på vår miljö, med syftet att ge en heltäckande och uppdaterad vision av detta mycket relevanta ämne.
Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2013-04) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Centre Georges-Pompidou | |
Adress | place Georges-Pompidou |
---|---|
Koordinater | 48°51′38″N 02°21′08″Ö / 48.86056°N 2.35222°Ö |
Etablerat | 31 januari 1977 (invigning) |
Uppkallat efter | Georges Pompidou |
Operatör | direction générale des Patrimoines och direction du budget |
Besökare per år | 3 273 867 (2019) |
Museichef | Laurent Le Bon (2021–) |
Webbplats | |
https://www.centrepompidou.fr |
Centre national d’art et de culture Georges-Pompidou är ett franskt nationalmuseum för samtidskonst, beläget i Paris 4:e arrondissement. Centre Pompidou benämns ofta av fransmännen som Beaubourg, vilket är namnet på kvarteret museet ligger i.
Centre Georges-Pompidou öppnade 1977 på initiativ av den franske presidenten Georges Pompidou, och visar sedan dess upp de mest betydelsefulla verken ur den franska statens samlingar av konst från 1900-talet och framåt, och kompletterar därmed Musée d'Orsay och Louvren.
Förutom två våningar med den permanenta utställningen erbjuds ett antal tillfälliga utställningar av modern och nutida konst, en biograf för kvalitets- och konstfilm, en scen för dans och musik, butiker, en exklusiv restaurang och tillhörande café, samt ett stort referensbibliotek som i sig upptar två hela våningar.
År 2012 var Centre Georges-Pompidou det nionde mest besökta konstmuseet i världen, med 3,6 miljoner besökande.
En arkitekttävling fick 681 inkomna förslag och vanns av Renzo Piano, Richard Rogers och Gianfranco Franchini.. Arkitektfirman samarbetade med Arup and Partners. Rör för ventilation, vatten- och elektricitetsförsörjning hade anbringats på byggnadens utsida och målats efter funktion (till exempel blått för luftintag och rött för människotransport). Byggnadens moderna utseende bröt starkt av mot de intilliggande äldre husen, ett faktum som uppskattades av somliga parisare men som ansågs skandalöst av en del.
Vid årsskiftet 2013/2014 träffades avtal mellan Centre Pompidou och Málaga om en filial i hamnområdet Muelle Uno i Málaga i Spanien.
|
|