I dagens artikel kommer vi att fördjupa oss i den fascinerande världen av Erik Hjalmar Linder. Från dess ursprung till dess utveckling idag kommer vi att utforska alla relevanta aspekter relaterade till detta ämne. Från dess inverkan på samhället till dess återverkningar på populärkulturen, kommer vi att ta upp varje detalj för att erbjuda en komplett och objektiv vision. Genom ett analytiskt och deskriptivt förhållningssätt kommer vi att fördjupa oss i betydelsen av Erik Hjalmar Linder i olika sammanhang, och lyfta fram dess relevans i samtida värld. Utan tvekan är Erik Hjalmar Linder ett fascinerande ämne som förtjänar att utforskas på djupet, och det är precis vad vi föreslår att göra i den här artikeln. Följ med oss på denna upptäckts- och inspirationsresa om Erik Hjalmar Linder.
Erik Hjalmar Linder | |
Född | Gustaf Erik Hjalmar Linder 17 maj 1906 Fellingsbro församling, Örebro län |
---|---|
Död | 25 januari 1994 (87 år) Vallentuna församling, Stockholms län |
Yrke | Författare, litteraturvetare |
Nationalitet | Svensk |
Språk | Svenska |
Verksam | 1931–1986 |
Maka | Sigbrit Gerdner (g. 1932–1963; skild) Ulla Isaksson (g. 1963–1994; hans död) |
Barn | Hans Linder Anders Linder Lotten Linder Lars Linder |
Gustaf Erik Hjalmar Linder, född 17 maj 1906 i Fellingsbro församling, Örebro län, död 25 januari 1994 i Vallentuna församling, Stockholms län, var en svensk tidningsman, författare och litteraturvetare.
Erik Hjalmar tog studentexamen vid Karolinska läroverket i Örebro år 1924. Han inledde sedan en utdragen akademisk karriär, sammanvävd med yrkesverksamhet inom tidningsvärlden och radio. Han blev filosofie kandidat år 1928, filosofie licentiat år 1938 och filosofie doktor 1942 på en avhandling om Hjalmar Bergmans ungdom. Han erhöll emellertid inte "docentbetyg" på avhandlingen, utan utnämndes till docent vid Stockholms högskola först år 1956. Sedermera tillades han professors namn år 1973.
Linder var medarbetare vid Svenska Morgonbladet, Sveriges första kristna dagstidning, från 1931 fram till 1945. Därefter var han chef för föredragsavdelningen vid Radiotjänst 1947–1949, och medarbetare vid Stockholmstidningen 1950–1956. Han var sedan åter verksam vid Svenska Morgonbladet 1957–1958, denna gång som chefredaktör. Linder var vidare ordförande för Svenska PEN-klubben 1954–1957.
Han förenade litteraturkritisk precision, intresse för olika idéströmningar och journalistisk iakttagelse, och hade en omvittnad aptit på verklighet, vetenskap och andliga frågor. Denna mångfasetterade, odogmatiska hållning präglar både Fem decennier av 1900-talet och mycket annat i hans publicistik.
Erik Hjalmar Linders litteraturvetenskapliga gärning kretsade i stor utsträckning kring Hjalmar Bergmans författarskap. Avhandlingen Hjalmar Bergmans ungdom (1942) blev inledningen till detta livslånga intresse. Hans biografi i tre delar över Bergman, omfattande Sju världars herre (1962), Kärlek och fadershus farväl (1973) och Se fantasten (1983), har blivit ett standardverk. Verken om Bergman rundades av med Fem decennier med Hjalmar Bergman (1984). Tillsammans med sin andra hustru Ulla Isaksson skrev han också en biografi i två volymer om författarinnan Elin Wägner (1977 och 1980). Han författade även delen om 1900-talet i E.N. Tigerstedts Ny Illustrerad svensk litteraturhistoria; Fyra decennier av 1900-talet 1949 (2 rev. uppl. 1958, utvidgad till Fem decennier av 1900-talet 1965).
Linder var mellan 1932 och 1963 gift med tandläkaren Sig-Britt, född Gerdner (1906–1998), dotter till Gustaf Gerdner, med vilken han fick barnen Hans Linder (född 1938), Anders Linder (född 1941), Lotten Linder (född 1943) och Lars Linder (född 1946). Från 1963 var han sedan gift med Ulla Isaksson (1916–2000).
Sina memoarer skrev Erik Hjalmar Linder i två volymer under titeln Mitt levande förflutna (1975 respektive 1979). Sannolikt var fler volymer planerade, men mot slutet av sitt liv drabbades Linder av Alzheimers sjukdom. Sjukdomstiden har beskrivits av hustrun Ulla Isaksson i Boken om E (1994). Han är gravsatt i minneslunden på Vallentuna kyrkogård.