I Erikska ätten-världen finns det ett brett utbud av perspektiv, åsikter och kunskaper som driver den ständiga debatten och utbytet av idéer. I decennier har Erikska ätten varit föremål för studier, analys och reflektion av akademiker, experter, entusiaster och nyfikna. Dess inverkan på samhället, kulturen, vetenskapen och tekniken har varit obestridlig, och dess relevans fortsätter att ständigt utvecklas. I den här artikeln kommer vi att utforska de olika aspekterna av Erikska ätten, vilket ger en detaljerad analys och heltäckande vy som gör att vi bättre kan förstå dess betydelse och inflytande i vår samtida värld.
Erikska ätten | |
Erik Knutssons sigill med två motvända lejon | |
Knut Långes vapen enligt hans mynt | |
Holmger Knutssons, m. fl. vapen | |
Erik Erikssons vapen | |
Stamfar | Erik den helige |
---|---|
Framstående | Erik den helige
Knut Eriksson (Knut I) Erik Knutsson Knut Långe (Knut II) Siste regent var Erik läspe och halte |
† Utslocknad i Sverige | |
Utslocknad | 1250 |
Svärdssidan | Erik läspe och halte |
Spinnsidan | Ingeborg Eriksdotter (d. 1254), gift med Birger jarl, mor till kung Valdemar Birgersson av Bjälboätten |
Den Erikska ätten var en av två ätter som slogs om makten över Sverige ungefär mellan år 1130 och år 1250, uppkallad efter den första kungen ur ätten, Erik den helige. Den Erikska ätten, med bas i Västergötland, kunde räkna med stöd från Svealand och Norge, till skillnad från den Sverkerska ätten, som i stället hade sitt stöd i Östergötland, Småland och Danmark. Den Erikska ätten ville ha så mycket självbestämmande som möjligt gentemot påven i Rom och själva utnämna biskoparna i landet. Emellertid var den Sverkerska ätten mer internationellt sinnad och hade därför också oftast kyrkans stöd i kampen mot den Erikska ätten.
Den Erikska ätten gynnade Varnhems kloster; det är därför många medlemmar är begravda där. Den siste regenten var Erik läspe och halte som dog barnlös år 1250 och därmed utslocknade den Erikska ätten. Hans systerson Valdemar Birgersson (son till Birger jarl) ärvde då kronan och blev den förste kungen av Folkungaätten/Bjälboätten.
Oegentliga regentnummer har ofta tilldelats ättens kungar vid namn Erik – Erik IX och så vidare – medan det inte är säkerställt historiskt hur många Erikar som varit svenska regenter före dessa, och regentnummer inte användes under deras livstid.
Svenska kungar från den Erikska ätten:
Minst fem heraldiska vapenmärken har föreslagits för medlemmar av den Erikska ätten:
Företrädare: Stenkilska ätten |
Sveriges konungahus (i konkurrens med Sverkerska ätten) 1156–1250 |
Efterträdare: Bjälboätten |