Flodnejonöga

Nuförtiden har Flodnejonöga blivit ett ämne av stor relevans och intresse för ett brett spektrum av människor runt om i världen. Med teknikens framsteg och globaliseringen har Flodnejonöga fått en allt större betydelse inom olika samhällsområden. Från politik till vetenskap, Flodnejonöga har visat sin inverkan och inflytande på betydande sätt. I den här artikeln kommer vi att utforska de olika aspekterna och dimensionerna av Flodnejonöga, och analysera dess betydelse och relevans i den samtida världen. Dessutom kommer vi att undersöka dess inverkan på olika sektorer och dess potential att förändra framtiden.

Flodnejonöga
Status i världen: Livskraftig (lc)
Status i Finland: Nära hotad
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
KlassRundmunnar
Cyclostomata
OrdningPetromyzontiformes
FamiljNejonögon
Petromyzontidae
SläkteLampetra
ArtFlodnejonöga
Lampetra fluviatilis
Vetenskapligt namn
§ Lampetra fluviatilis
Auktor(Linnaeus, 1758)
Synonymer
Lampetra fluviatilis Ivanova-Berg, 1966
Lampetra fluviatilis Berg, 1932
Lampetra fluviatilis Berg, 1931
Lampetra opisthodon Gratzianov, 1907
Petromyzon fluviatilis Smitt, 1895
Lampetra ayresi (non Günther, 1870)
Petromyzon omalii Beneden, 1857
Ammocoetes communis Gistel, 1848
Petromyzon argenteus Nardo, 1847
Petromyzon macrops Blainville, 1825
Petromyzon jurae MacCulloch, 1819
Petromyzon sanguisuga Lacepède, 1800
Petromyzon pricka Lacepède, 1798
Petromyzon argenteus Bloch, 1795
Petromyzon branchialis Linnaeus, 1758
Petromyzon fluviatilis Linnaeus, 1758
Hitta fler artiklar om djur med

Flodnejonöga (Lampetra fluviatilis) är en ryggsträngsdjursart som först beskrevs av Carl von Linné 1758. Flodnejonöga ingår i släktet Lampetra och familjen nejonögon. IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig. Enligt den finländska rödlistan är arten nära hotad i Finland. Arten är reproducerande i Sverige. Artens livsmiljö är älvar och åar. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.

Under Romerska riket, hos vikingar och i det medeltida England betraktades flodnejonögat som välsmakande mat.

Utseende

Liksom andra nejonögon påminner arten i utseende om en ål. Arten har däremot inga ben i kroppen utan brosk. De vuxna individerna är under parningstiden 17 till 50 cm långa. Deras färg är på undersidan vitaktig och på andra kroppsdelar gråblå. Kännetecknande för flodnejonögat är den tvådelade ryggfenan. Dessutom finns andra för nejonögon typiska egenskaper som den runda munnen utan käkar samt öppningarna på bålens sidor bakom ögat. Arten har inte lika många tänder i munnen som andra familjemedlemmar.

Utbredning

Arten förekommer i nästan hela Europa och fram till östra Ryssland där den bland annat lever i sjöarna Ladoga och Onega. Flodnejonöga är utdött i Italien samt Schweiz och kanske även i Portugal.

Ekologi

Trots djurets namn lever individerna inte hela livet i floderna. De vuxna djuren vistas före parningstiden i havet och äter små köttbitar samt blod från fiskar, bland annat från sillfiskar och torskfiskar. Ofta dör värdfisken efter dessa angrepp. Efter ett eller två år uppsöker flodnejonögat under hösten vattendrag med sötvatten och simmar mot platsen för parningsleken. Under den följande våren gräver hannen en grop i åns botten och när vattnets temperatur är högre än 9 °C lägger honan sina ägg i gropen som befruktas av hannens sädesvätska. En hona kan lägga upp till 25 000 ägg per tillfälle. Tidpunkten kan ligga mellan mars (Frankrike) och juni (Finland). Vanligen bildas en större koloni vid parningsplatsen och efter parningen dör de vuxna djuren. De nykläckta larverna äter under 2,5 till 3,5 år detritus och mikroorganismer. De gömmer sig under tiden i vattendragets botten. Sedan avslutas metamorfosen men de unga djuren stannar fram till nästa vår i floderna innan de simmar till havet.

Källor

  1. ^ 2011 Lampetra fluviatilis Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 24 oktober 2012.
  2. ^ Risto Väinölä (2019). ”Finsk rödlistning av flodnejonöga – Lampetra fluviatilis (på svenska/finska). Finlands Artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.53084. Läst 22 mars 2022. 
  3. ^ Kottelat, M. (1997) European freshwater fishes., Biologia 52, Suppl. 5:1-271.
  4. ^ Eschmeyer, W.N. (ed.) (1998) Catalog of fishes., Special Publication, California Academy of Sciences, San Francisco. 3 vols. 2905 p.
  5. ^ Scott, W.B. and E.J. Crossman (1973) Freshwater fishes of Canada., Bull. Fish. Res. Board Can. 184:1-966.
  6. ^ Hardisty, M.W. (1986) Lampetra fluviatilis (Linnaeus, 1758)., p. 249-278. In J. Holcík (ed.) The Freshwater fishes of Europe. Vol. 1, Part 1. Petromyzontiformes.
  7. ^ Vladykov, V.D. (1984) Petromyzonidae., p. 64-67. In P.J.P. Whitehead, M.-L. Bauchot, J.-C. Hureau, J. Nielsen, and E. Tortonese (eds.) Fishes of the north-eastern Atlantic and Mediterranean. UNESCO, Paris. vol. 1.
  8. ^ Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (7 april 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/lampetra+fluviatilis/match/1. Läst 24 september 2012. 
  9. ^ FishBase. Froese R. & Pauly D. (eds), 2011-06-14
  10. ^ Dyntaxa Lampetra fluviatilis
  11. ^ (på finska/engelska) Suomen lajien uhanalaisuus 2010= / The 2010 red list of Finnish species. Helsinki: Ympäristöministeriö. 2010. Libris 12130085. ISBN 978-952-11-3805-8. http://www.ym.fi/fi-FI/Ajankohtaista/Julkaisut/Erillisjulkaisut/Suomen_lajien_uhanalaisuus__Punainen_kir%284709%29. Läst 15 oktober 2015  Arkiverad 9 september 2015 hämtat från the Wayback Machine.
  12. ^ ”River lamprey”. ARKive. 2009. Arkiverad från originalet den 4 februari 2013. https://web.archive.org/web/20130204183512/http://www.arkive.org/river-lamprey/lampetra-fluviatilis/. Läst 30 april 2018. 

Externa länkar