Giovanni Spadolini

I dagens artikel ska vi fördjupa oss i den fascinerande världen av Giovanni Spadolini. Från dess ursprung till dess inverkan på det moderna samhället har Giovanni Spadolini varit ett ämne för ständigt intresse och debatt. Under åren har Giovanni Spadolini utvecklats och anpassats till sociala, tekniska och kulturella förändringar. I den här artikeln kommer vi att utforska de olika aspekterna av Giovanni Spadolini och analysera dess inflytande på olika aspekter av det dagliga livet. Oavsett om det är på en personlig, professionell eller global nivå, har Giovanni Spadolini satt sin prägel på vår värld på flera sätt, och det är viktigt att förstå hans betydelse och räckvidd. Följ med oss ​​på denna upptäckts- och reflektionsresa om Giovanni Spadolini.

Giovanni Spadolini

Giovanni Spadolini

Tid i befattningen
28 juni 1981–1 december 1982
President Sandro Pertini
Företrädare Arnaldo Forlani
Efterträdare Amintore Fanfani

Född 21 juni 1925
Italien Florens, Italien
Död 4 augusti 1994 (69 år)
Gravplats Cimitero delle Porte Sante
Politiskt parti Partito Repubblicano Italiano
Yrke Journalist

Giovanni Spadolini, född 21 juni 1925 i Florens, död 4 augusti 1994 i Rom, var en italiensk politiker, journalist och historiker.

Spadolini var Italiens premiärminister (konseljpresident) 1981–1982, kulturminister 1974–1976, utbildningsminister 1979, försvarsminister 1983–1987, senatens talman 1987–1994 och partiledare för Partito Repubblicano Italiano (PRI) 1979–1987. Spadolini var den första italienska konseljpresidenten efter andra världskriget som inte var kristdemokrat.

Biografi

Spadolini hade en lång karriär som journalist och akademiker bakom sig när han på allvar blev politiskt aktiv. I sin ungdom studerade han historia och blev 1961 professor i samtidshistoria vid universitetet i Florens. Parallellt med sin akademiska verksamhet verkade han som skribent för italienska tidningar och tidskrifter som La Stampa, Il Messaggero, Il Mondo, Epoca och Panorama och uppnådde så småningom chefsbefattningar som VD för dagstidningarna Il Resto del Carlino (1955–1968) och Corriere della Sera (1968-1972). Han invaldes till senaten som representant för PRI 1972 och blev partiledare 1979.

Källor