Gotlands runinskrifter 370

I den här artikeln kommer ämnet Gotlands runinskrifter 370 att behandlas ur olika perspektiv och tillvägagångssätt. Gotlands runinskrifter 370 är ett ämne av stor relevans i dagens samhälle, vilket har genererat stor debatt och intresse inom olika studieområden. På dessa sidor kommer dess implikationer, inverkan och möjliga lösningar att analyseras, i syfte att erbjuda en heltäckande och komplett vision av Gotlands runinskrifter 370. Både de positiva aspekterna och utmaningarna det representerar kommer att undersökas, vilket ger läsaren ett brett utbud av information som gör det möjligt för dem att till fullo förstå detta ämne och bilda sig en välgrundad uppfattning om det.

Gotlands runinskrifter 370
Runristning
Land Sverige
Landskap Gotland
Län Gotland
Kommun Gotland
Socken Hablingbo
Koordinater 57°11′14″N 18°15′45″Ö / 57.18734°N 18.26253°Ö / 57.18734; 18.26253
Signum G 370
Information från FMIS.

G 370 är en vikingatida ( 1000-t) runsten i bildstensform av kalksten i Hablingbo kyrka, Hablingbo socken och Gotlands kommun. Runstenen påträffades vid schaktningsarbete på kyrkogården 1988. Fyndplatsen var ca 30 m S om kyrktornet. Stenen var 1,9 m hög, 1,2 m bred och 0,1-0,12 m tjock. Det obearbetade rotpartiet är omkring 0,5 m hög. Stenen är försedd med kors och parställda drakhuvuden i urnesstil. Runornas höjd är 5-5,5 cm.

Inskriften

Translitterering av runraden:

uatar : auk hilkaiʀ : raistu : stain iftir hailka f-þur : sin : hn : uahʀ -istr : farin miþ uikikum

Normalisering till runsvenska:

Hvatarr(?) ok Hæilgæiʀʀ(?)/Hallgæiʀʀ(?) ræistu stæin aftiʀ Hæilga, fður sinn. Hann var estr farinn með vikingum.

Översättning till nusvenska:

Vatgair (?) och Hailgair (?) reste stenen efter Hailgi, sin fader. Han var faren västerut med vikingar.

Den sista meningen innehåller alliteration. Stenen är känd för ordet viking var för första gången belagt på den i självständig form inom svenska runmaterialet. Annars är ordet vīkingʀ belagt på svårtolkad DR 216, sammansättning vīkingavǫrðr (vikingarnas vakt) är känd från U 617, personnamnet Vikingʀ är känd på 15 Upplands och Södermanlands stenar, samt på Sm 10, Sm 11, Vg 17 och Ög 8. Den senare har vissa likheter med Rökstenen och kan datera användning av appelativet vīkingʀ till så tidigt som på 800-talet.

Källor

Externa länkar

  • Snaedal, Thorgunn, Medan världen vakar: studier i de gotländska runinskrifternas språk och kronologi. Uppsala, Swedish Sience Press, 2002, sid. 68.
  • Helmer Gustavson, Thorgunn Snædal, Marie Stoklund och Marit Åhlén “Runfynd 1988” i ; s. 23–42. Fornvännen 1990.