I artikeln Hapsal kommer vi att utforska olika aspekter relaterade till detta ämne, från dess ursprung till dess relevans idag. Vi kommer att analysera hur Hapsal har påverkat samhället och hur det har utvecklats över tid. Dessutom kommer vi att undersöka de olika perspektiven och åsikterna som finns kring Hapsal, vilket ger en komplett och balanserad översikt över detta ämne. Genom hela artikeln kommer vi att fördjupa oss i specifika aspekter som hjälper oss att förstå vikten och effekten av Hapsal inom olika områden. Genom ett kritiskt och reflekterande förhållningssätt strävar vi efter att erbjuda våra läsare en komplett och berikande vision av Hapsal.
Hapsal (Haapsalu) | |||
Stad | |||
Hapsals järnvägsstation
| |||
|
|||
Land | Estland | ||
---|---|---|---|
Landskap | Läänemaa | ||
Kommun | Hapsals stad | ||
Höjdläge | 10 m ö.h. | ||
Koordinater | 58°57′N 23°32′Ö / 58.950°N 23.533°Ö | ||
Area | 10,59 km² | ||
Folkmängd | 11 618 (1 januari 2010) | ||
Befolkningstäthet | 1 097 invånare/km² | ||
Borgmästare | Urmas Sukles | ||
Tidszon | EET (UTC+2) | ||
- sommartid | EEST (UTC+3) | ||
Postnummer | 90504 | ||
Geonames | 592225 | ||
Hapsal (estniska: Haapsalu, "asplunden") är en stad med 11 922 invånare (2003) i Estland. Den är centralort i stadskommunen Hapsal i residensstad i landskapet Läänemaa. Hapsal är belägen vid södra stranden av Hapsalviken på Estlands västkust mot Östersjön och innanför Dagö. Staden betraktades som centrum för estlandssvenskarnas Aiboland.
Hapsal fick sina stadsrättigheter år 1279, men stadens historia sträcker sig tillbaka till 1263, då den valdes till den katolske biskopens högsäte för Wiek och Ösel. Biskopskatedralen färdigställdes under andra hälften av 1200-talet. Här finns även en medeltida borg som numera står ruin mitt i staden. Det höga tornet är dock intakt och går att besöka. Borgen var under en tid svensk och är delvis byggd av svenskar. Här kan man (om man är lite vidskeplig) få se "Vita damen" ("Valge daam") visa sig i fönstret till slottskyrkan.
Under 1800-talet var Estland en del av Ryssland. Med sitt läge vid Östersjön tjänade Hapsal som kurort och var slutstation på järnvägen från Reval (Tallinn), därför har den lilla staden en överdimensionerad och pampig järnvägsstation. Under Estlands självständiga tid på 1930-talet var den svenska turismen riklig.
Under kalla kriget hade Sovjetunionen ett stort, numera övergivet, militärt flygfält vid Hapsal. Staden var mycket förfallen då sovjetmakten återlämnade den till esterna år 1991 men har nu nästan helt restaurerats och återigen blivit den pittoreska kurort den en gång var.
I Hapsal finns flera museer, bland andra Aibolands museum ("Öbolandets museum"), som visar hur estlandssvenskarna levde innan de flesta flydde till Sverige i slutet av andra världskriget.
Den kända illustratören Ilon Wikland, som illustrerat många av Astrid Lindgrens böcker, bodde som barn hos sin farmor i Hapsal. Vid andra världskrigets slut såg farmodern till att hon kom som krigsflykting till Stockholm och fick då bo hos en faster. Ilon Wikland har tillsammans med Rose Lagercrantz författat ett par bilderböcker som handlar om barndomen i Estland och Hapsal.
Andra kända personer från staden är tonsättaren Adolf Vedro, konstnären Ants Laikmaa och språkvetaren Ferdinand Johann Wiedemann.
Hapsal har följande vänorter:
|
|
|