Klockgentiana

I den här artikeln kommer vi att fördjupa oss i den fascinerande världen av Klockgentiana och utforska alla dess aspekter. Från dess ursprung till dess utveckling idag har Klockgentiana spelat en avgörande roll inom olika områden i det dagliga livet. Under de kommande raderna kommer vi att i detalj undersöka dess inverkan på samhälle, kultur och teknik, samt de utmaningar och möjligheter det ger för framtiden. Genom djup och eftertänksam analys hoppas vi kunna belysa detta ämne och ge en unik insikt som inbjuder till reflektion och debatt.

Klockgentiana
Status i Sverige: Starkt hotad
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeVäxter
Plantae
DivisionFröväxter
Spermatophyta
UnderdivisionGömfröväxter
Angiospermae
KlassTrikolpater
Eudicotyledonae
OrdningGentianaordningen
Gentianales
FamiljGentianaväxter
Gentianaceae
SläkteGentianasläktet
Gentiana
ArtKlockgentiana
G. pneumonanthe
Vetenskapligt namn
§ Gentiana pneumonanthe
AuktorLinné

Klockgentiana (Gentiana pneumonanthe) är en flerårig ört i familjen gentianaväxter. Den mäter 10–40 cm och förekommer i Europa och västra Sibirien.

Utseende

Klockgentianans blå blommor.

Klockgentianan är en perenn ört som blir 15 till 40 centimeter. I träda kan den också nå höjder på upp till 1 meter. Skaftet är upprätt. Det enkla stjälken är max 8 millimeter och lansettlik. Beroende på växtzon är blomningsperioden från juni till oktober. Den har en till flera blommor per stjälk och om de är flerblommiga, så har den en till tre blommor i spetsen av stjälken. De fem kronbladen är sammansmälta i en klockform. Den djupblå kronan är 2 till 5 centimeter lång och kan ha fem grönaktiga längsgående ränder.

Utbredning

Klockgentiana förekommer över stora delar av Europa, tempererade områden i Asien och delar av Kaukasusregionen. I Centraleuropa förekommer den upp till 1200 meters höjd.

I Sverige

I västra Värmland finns Natura 2000-området Bergs klätt på en gräns där sydliga och nordliga växter och djur möts. Detta är den nordligaste kända plats där Klockgentiana växer.

Ekologi

Klockgentiana växer i fuktiga habitat.

Växten behöver öppna jordytor utan vegetation för att sätta frö. Lunggentianan trivs vanligtvis på sandig eller torvig, måttligt sur till neutrala jordar. Växtplatsen är ofta näringsfattiga och med varierande väta, som strandängar, våtängar och fuktig hedmark, från lågland till bergsområden.

Den är värdväxt för fjärilen alkonblåvinge. Fjärilens yngre larver lever monofagt på klockgentianan. Äldre larver dras sedan in i sina bon av myror i släktet Myrmica, som lockas av sockersaft och feromoner, där matas larverna av myrorna tills de förpuppas.

Hot och status

På grund av intensifieringen av gräsmarksodlingen och dräneringen av blöta ängar och hedar är klockgentiana starkt hotad.

I Sverige var klockgentiana vanligare när man hade mycket utmarksbete och ljunghedar, vilka senare har vuxit igen och det finns mer skog än tidigare. Klockgentiana är idag rödlistad.

Referenser

  1. ^ ”Rödlistning 2020 av klockgentiana”. Artfakta. SLU Artdatabanken. https://artfakta.se/naturvard/taxon/Gentiana-pneumonanthe-1885. Läst 19 mars 2022. 
  2. ^ Gustav Hegi: Illustrierte Flora von Mitteleuropa. 1. Auflage, unveränderter Textnachdruck Band V, Teil 3. Verlag Carl Hanser, München 1966. S. 2000–2002.
  3. ^ https://www.floraweb.de/php/artenhome.php?suchnr=2635&
  4. ^ ”Bergs Klätt”. Länsstyrelsen Värmland. Arkiverad från originalet den 11 september 2011. https://web.archive.org/web/20110911141910/http://www.lansstyrelsen.se/varmland/Sv/djur-och-natur/skyddad-natur/naturreservat/arvika/bergsklatt/Pages/index.aspx. Läst 31 maj 2015. ”Bergsklätt ligger geografiskt på en gräns där sydliga och nordliga växter och djur möts. Klockgentiana växer här på sin nordligaste kända lokal.” 
  5. ^ "Motorcyklister räddar rödlistad blomma ", Epstein & Nordegren i P1, Sveriges radio, 24 september 2014. Läst den 25 september 2014.
  6. ^ Erich Oberdorfer: Pflanzensoziologische Exkursionsflora für Deutschland und angrenzende Gebiete. Unter Mitarbeit von Angelika Schwabe und Theo Müller. 8., stark überarbeitete und ergänzte Auflage. Eugen Ulmer, Stuttgart (Hohenheim) 2001, ISBN 3-8001-3131-5, S. 755–756.

Externa länkar