I dagens värld har Kursiv blivit allt mer relevant inom olika samhällsområden. Oavsett om det är på den tekniska, kulturella, politiska eller sociala sfären, har Kursiv blivit ett ämne för ständigt intresse och debatt. Det finns många studier och forskning som har genomförts för att till fullo förstå vilken inverkan som Kursiv har på människors vardag. I den här artikeln kommer vi att utforska olika aspekter relaterade till Kursiv, analysera dess betydelse, dess implikationer och de olika perspektiv som finns kring detta ämne. Utan tvekan är Kursiv ett ämne som inte lämnar någon oberörd och som förtjänar vår uppmärksamhet och reflektion.
Kursiv (av medeltidslat. cursivus, av lat. curro ’löpa’) är en högerlutande bokstavsform inom såväl typografi som paleografi.
Den kursiva skrivstilen uppstod som en snabbskrift i påvens kansli på 1400-talet, och kallas därför på italienska lettera corsiva cancellaresca. Som trycktyper lanserades den kursiva stilen 1501 av boktryckaren Aldus Manutius och stämpelskäraren Francesco Griffo. Kursiven utgjorde då en egen stilsort, eller ”typsnitt” om man så vill, och en hel bok kunde sättas med kursiv. Från 1500-talets mitt kom rak och kursiv stil att betraktas som varianter av ett typsnitt. I dag har de flesta typsnitt rak och kursiv variant, som utgör två olika fonter.
Vissa typsnitt har en oblik (av lat. obliquus ’böjd’) variant snarare än en kursiv (exempelvis teckensnittet Optima). Den oblika stilen kan beskrivas som en lutad variant av den raka stilen. Se vidare oblik.
I datorsammanhang skiljer man mellan äkta och falsk kursiv. Med falsk kursiv menas en rak stil som lutas av ett datorprogram. Den är vanligen en följd av att ett typsnitt som saknar kursiv ”kursiveras” i programmet. Falsk kursiv är inte detsamma som oblik stil, och bör ej användas då den äkta kursiva stilen, tecknad av teckensnittskonstnären, finns att tillgå.
I många teckensnitt är gemenerna "äkta" kursiva, d.v.s. har en utformning som påminner om skrivstil, medan versalerna i regel är en oblik variant av den raka stilen. I vissa teckensnitt finns därför en swash-version av versalerna (d.v.s. tecken som har slängar eller slingor), som motsvarighet till "äkta" kursiv för versaler.
Inom de naturvetenskapliga ämnena skrivs fysikaliska symboler samt variabler inom matematiken i regel i kursiv stil:
Konstanter så som pi (π) och basen för den naturliga logaritmen (e) bör dock inte skrivas i kursiv stil, enligt svenska standard SS 03 61 07 (Grafisk teknik – Sättningsregler – Matematik och kemi) och ISO 31-11 (Storheter och enheter – Del 11: Matematiska tecken och symboler för bruk inom naturvetenskap och teknik).
I text (som annars är skriven i rak stil) skrivs i regel nyckelord eller annan text som särskilt ska framhävas i kursiv stil, istället för i fet stil, s p ä r r a d eller understruken.
Inom bl. a. medicin och biologi skrivs i regel vetenskapliga namn i kursiv stil:
När det gäller vetenskapliga namn inom taxonomi skrivs de generellt kursivt om det gäller släkten eller lägre taxa, medan familj eller högre taxa skrivs med rak skrift.
Vissa musiktermer, så som crescendo, pizzicato, piano, fortissimo etc. skrivs ibland i kursiv stil.
När nya termer introduceras, skrivs de med kursiv text.
Begrepp som inte översätts till svenska.
När prosa avbryts av en sång eller en dikt.
Namn på fartyg skrivs med kursiv stil.
Namn på verk, såsom böcker, teaterpjäser, filmer, större musikstycken och skivalbumtitlar kursiveras vid behov för att förtydliga gränsen mellan namnet och omgivande löptext. Om det tydligt framgår vad som är namn behövs ingen kursivering: