I dagens värld är Martin Ljung ett ämne som har fått stor relevans inom olika samhällsområden. Oavsett om det är på ett personligt, professionellt eller socialt plan har Martin Ljung fångat människors uppmärksamhet på grund av dess inverkan och relevans i vardagen. Med tiden har Martin Ljung blivit ett ämne för debatt och diskussion, vilket genererar motstridiga åsikter bland olika delar av befolkningen. I den här artikeln kommer vi att utforska de olika aspekterna av Martin Ljung och dess inflytande på olika aspekter av det dagliga livet. Från dess ursprung till sin nuvarande situation kommer vi att analysera hur Martin Ljung har markerat ett före och efter i hur vi uppfattar omvärlden. Därför är det avgörande att förstå vikten av Martin Ljung och dess inverkan på vårt samhälle.
Martin Ljung | |
Martin Ljung 1964. | |
Född | Martin Vilhelm Ljung 15 augusti 1917 Notviken, Luleå, Norrbottens län (Norrbotten) |
---|---|
Död | 30 september 2010 (93 år) Hedvig Eleonora församling, Östermalm, Stockholm |
Aktiva år | 1947–2010 |
IMDb SFDb |
Martin Vilhelm Ljung, född 15 augusti 1917 i Notviken i Luleå, död 30 september 2010 i Hedvig Eleonora församling i Stockholm, var en svensk komiker och skådespelare.
Martin Ljung var en originell komiker som började sin yrkesbana som smedhalva hos SJ hemma i Norrbotten.
När Ljung kom till Stockholm tog han teaterlektioner för Dramatenskådespelaren Ivar Kåge, och sommaren 1947 spelade han en mindre roll som "Andre friaren" i Skansenteaterns uppsättning av Holger Drachmanns Det var en gång med Sonja Wigert och Sture Lagerwall i ett par av de stora rollerna. Han filmdebuterade samma år med småroller i flera filmer.
Han tillhörde kärntruppen i Povel Ramels Knäppupp-produktioner. Samarbetet med Ramel började med att Ljung med sin karakteristiska basröst imiterade en biograforgel i radioprogrammet Frukostklubben 1947.
I den allra första Knäppupp-revyn Akta huvet (1952) gjorde han succé som hypokondrikern Viking. Flera av Ljungs monologer och oneliners har blivit självklara klassiker inom svensk humor. Hit hör Fingal Olsson, 55:an Olga och Rock-Fnykis. Rock-Fnykis blev största framgång på skiva. Den toppade branschtidningen Show Business försäljningslista i hela tre månader (februari-april 1959) och såldes i över 100 000 exemplar. Andra skivframgångar var Ester och Skojten samt Guben i låddan tillsammans med Hans Alfredson.
I mitten av 1960-talet hade Martin Ljung huvudrollen i den svenska versionen av radioföljetongen Dickie Dick Dickens. Han var med i flera av Knäppupps filmproduktioner, bland andra I rök och dans, Ratataa och Den store amatören. Han spelade farlig sjörövare (Jocke med kniven) i Pippi Långstrump på de sju haven (1970) och var med i Per Oscarssons film Sverige åt svenskarna (1980). Filmdebuten skedde emellertid redan 1947 i Tappa inte sugen. Han samarbetade ofta med Hasse och Tage, bland annat i Spader, Madame! på Oscarsteatern 1969, filmen Äppelkriget (1971) och revyn Glaset i örat på Berns 1973. 1973 spelade han också revy hos Hagge Geigert i Göteborg. 1979 och 1980 spelade han komedi mot Inga Gill på Nya Teatern i Göteborg, bland annat i Plaza Suite av Neil Simon. Han gjorde även rollen som Farbror Frippe i barnprogrammet Farbror Frippes skafferi 1976.
Martin Ljung kunde ofta med små medel göra en biroll till en huvudroll, exempelvis när han spelade betjänten i Charleys Tant (1977), ficktjuven i Rampfeber (1983) och moralisten i Gamle Adam (1984), samtliga på Vasan i Stockholm. Han medverkade i musikalen Spök (1981) och i Skål på Maximteatern 1985. I början av 1990-talet gjorde han karriär som ståuppkomiker med nyskrivet material som blandades med klassiker som Fingal Olsson och Ester.
Ljung avled den 30 september 2010 i sitt hem i Stockholm. Han är begravd på Galärvarvskyrkogården i Stockholm.
Diskografier finns på Svensk underhållningsmusik, revyer och film 1900–1960, och på Discogs.
|