I denna artikel kommer Otto Dix och dess inverkan på olika aspekter av dagens samhälle att diskuteras. Otto Dix är ett ämne som har skapat stort intresse de senaste åren, på grund av dess relevans inom olika områden, såsom politik, ekonomi, teknik och kultur. Under de kommande raderna kommer utvecklingen och implikationerna av Otto Dix att analyseras, liksom dess inflytande på mänskligt beteende och hur vi förhåller oss till världen omkring oss. Likaså kommer olika perspektiv och förhållningssätt avseende Otto Dix att tas upp, i syfte att ge en övergripande vision som gör att vi kan förstå dess betydelse och omfattning idag.
Otto Dix | |
Otto Dix 1933. | |
Födelsenamn | Wilhelm Heinrich Otto Dix |
---|---|
Född | 2 december 1891 Gera, Thüringen, Tyskland |
Död | 25 juli 1969 (77 år) Singen, Baden-Württemberg, Tyskland |
Begravningsplats | Hemmenhofen |
Nationalitet | Tyskland |
Make/maka | Martha Dix (g. 1923–) |
Konstnärskap | |
Fält | Måleri, grafik |
Utbildning | Kunstgewerbeschule Dresden och Hochschule für Bildende Künste Dresden |
Rörelse | Nya sakligheten |
Redigera Wikidata (för vissa parametrar) |
Wilhelm Heinrich Otto Dix, född 2 december 1891 i Gera, död 25 juli 1969 i Singen, var en tysk bildkonstnär.
Asteroiden 6776 Dix är uppkallad efter honom.
Otto Dix var en av de främsta företrädarna för den nya sakligheten. Med bitande ironi skildrade han i likhet med George Grosz korruptionen i Weimarrepubliken efter första världskriget och kejsardömets fall, men även själva kriget som han själv hade upplevt. År 1924 gav han ut Der Krieg, en portfolio med 50 etsningar, akvatinter och torrnålsgravyrer, i en upplaga på 70 exemplar. Ett flertal av dessa brändes under bokbålen i Nazityskland 1933. Ett bokverk bestående av 24 offsettryck av originaletsningar gavs även ut 1924.
Otto Dix har även gjort en triptyk på predella. Även den bär namnet Der Krieg. Detta verk köptes in av Staatlichen Kunstsammlungen Dresden från konstnären 1968.
Efter det nazistiska maktövertagandet 1933 avskedades Dix från Dresdens konstakademi, där han hade verkat som professor sedan 1927. Under de följande åren beslagtogs cirka 260 av hans verk. Flera av dessa visades senare upp på vandringsutställningen Entartete Kunst åren 1937–1941.
|