Pierre Augereau
I den här artikeln kommer ämnet Pierre Augereau att behandlas utifrån ett tvärvetenskapligt tillvägagångssätt, med syftet att ge en bred och komplett vision av detta ämne. Olika perspektiv och nyare studier kommer att analyseras för att ge läsaren en djup och uppdaterad förståelse av Pierre Augereau. Dessutom kommer möjliga implikationer och praktiska tillämpningar av detta ämne inom olika områden att undersökas, för att belysa dess relevans i det samtida samhället. Genom den här artikeln försöker vi skapa reflektion och debatt kring Pierre Augereau och på så sätt bidra till att berika kunskap och främja kritiskt tänkande.
| Charles Pierre François Augereau | |
 | |
| Född | Charles Pierre François Augereau 21 oktober 1757 Paris |
|---|---|
| Död | 12 juni 1816 (58 år) La Houssaye-en-Brie, Frankrike |
| Begravd | Père-Lachaise och Grave of Augereau |
| Medborgare i | Frankrike |
| Sysselsättning | Politiker, militär |
| Befattning | |
| Fransk pär Ledamot av Femhundrarådet, Haute-Garonne (1799–1799) Generalguvernör, Katalonien (1810–1810) | |
| Utmärkelser | |
| Marskalk av kejsardömet Storofficer av Hederslegionen Marskalk av Frankrike Riddare av Sankt Ludvigsorden Namn ingraverat på Triumfbågen Storkorset av Karl III:s orden | |
| Redigera Wikidata | |
Charles Pierre François Augereau, född 11 november 1757, död 12 juni 1816, var en fransk härförare.
Augereau var son till en murare, tog tjänst i franska armén men deserterade och tjänade sedan i flera olika arméer. År 1792 återvände han till den franska, var redan 1794 brigadgeneral och utmärkte sig sedan vid flera tillfällen, särskilt i slaget vid Castiglione, i 1796–1797 års italienska fälttåg under Bonaparte. Augereau sändes av Napoleon till Paris och utförde på direktoriets uppdrag statskuppen av den 18 fructidor år V och fick som belöning befälet över Rhen-armén. Efter brumairekuppen 1799 underkastade han sig ogärna Napoleon, men följde denne på de flesta av dess fälttåg, och blev 1804 marskalk av Frankrike och hertig av Castiglione. I slaget vid Eylau utmärkte sig Augereau och blev där svårt sårad. Han var 1814 en av de första som anslöt sig till Ludvig XVIII, och blev pär av Frankrike men hyllade 1815 åter Napoleon. Härmed var dock hans roll utspelad.
Referenser
Noter
- ^ Gérard Bonet (red.), Pouvoirs et société, vol. 1, Publications de l'olivier, 2011.
- ^ Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.
- ^ Pierre François Charles Augereau, Biografisch Portaal (på nederländska), läs online.
- ^ Frankrikes nationalförsamling (red.), Pierre, François, Charles Augereau Duc De Castiglione, Sycomore (på franska), 12311, läs onlineläs online.
- ^ Michel Cadé, « Augereau (Charles, Pierre, François) », in Nouveau Dictionnaire de biographies roussillonnaises 1789-2011, vol. 1 Pouvoirs et société, t. 1 (A-L), Perpignan, Publications de l'olivier, 2011, 699 p. (ISBN 9782908866414)
Källor
- Svensk uppslagsbok. Lund 1929.
- Augereau, Charles Pierre François i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1904)
| |||||||
.svg)
