Republiken Ezo
Nuförtiden har Republiken Ezo blivit ett ämne av allmänt intresse som har fångat uppmärksamheten hos människor i alla åldrar och bakgrunder. Sedan dess uppkomst har Republiken Ezo varit föremål för debatter, forskning och analys inom olika områden som vetenskap, kultur, politik och samhälle. Detta fenomen har genererat en rad återverkningar som har påverkat hur människor uppfattar och närmar sig Republiken Ezo i deras dagliga liv. I den här artikeln kommer vi att utforska de olika aspekterna av Republiken Ezo och dess relevans i det aktuella sammanhanget, vilket ger en detaljerad och uttömmande analys som gör det möjligt för läsaren att bättre förstå detta fenomen och dess implikationer i dagens samhälle.
 |
Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2020-12) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
| Republiken Ezo | ||||
| 蝦夷共和国 Ezo Kyōwakoku (Japanska) | ||||
| ||||
 | ||||
| Huvudstad | Hakodate | |||
| Språk | Japanska | |||
| Statsskick | Republik | |||
| Sista president (sosai) | Enomoto Takeaki | |||
| Sista vicepresident | Matsudaira Taro | |||
| Bildades | 27 januari 1869
| |||
| Upphörde | 27 juni 1869 | |||
| – uppgick i | Kejsardömet Japan | |||
| Idag del av |  Japan
| |||
Republiken Ezo (japanska: 蝦夷共和国, Ezo Kyōwakoku) var en kortlivad utbrytarstat på ön Hokkaido i norra Japan.
Efter att Tokugawashogunatets styrkor besegrats i boshinkriget (1868–1869) flydde en del av shogunens flotta, ledd av amiralen Enomoto Takeaki (1836–1908) till ön Ezo i norr, tillsammans med flera tusen soldater och några franska militärrådgivare och deras ledare, Jules Brunet.
Den 25 december 1868 grundade de den självständiga Republiken Ezo efter amerikansk modell, och valde Enomoto till president, sosai, (Japans enda president någonsin; ordet kan även syfta på den sällsynta högsta rangen inom kampsport). Detta var det första valet någonsin i Japan, tidigare feodalt imperium med krigsherrar och shogunat. Ezos ledare försökte förgäves få internationella erkännanden av den nya republiken.
Under vintern som stärkte republiken sitt försvar kring Hakodates södra halvö, med den nya fästningen Goryokaku som centrum. Trupperna organiserades under frankojapansk ledning: överbefälhavare Otori Keisuke understöddes av den franske kaptenen Jules Brunet. De delades in i fyra brigader, var och en ledd av en fransk officer (Fortant, Le Marlin, Cazeneuve och Bouffier), dessa i sin tur indelade i åtta halvbrigader, som stod under japansk ledning.
Kejserliga styrkor stärkte greppet om sina huvudbesättningar i Japan, och i april 1869 sändes en flotta ut, tillsammans med en infanteristyrka på 7 000 man till Ezo. De kejserliga styrkorna rönte stora framgångar, och vann sjöslaget vid Hakodate, tills slutligen fästningen Goryokaku omringades av 800 kvarvarande man. Enomoto beslutade om kapitulation den 18 maj 1869, och accepterade kejsar Meijis styre – republiken upphörde att existera den 17 juni. I augusti samma år fick ön Ezo sitt nuvarande namn, Hokkaido.
Enomoto dömdes till ett kort fängelsestraff, men frigavs 1872 och tillträdde som statstjänsteman i Hokkaido. Senare kom han att bli ambassadör i Ryssland, och innehade flera ministeritjänster under meijiregimen.
Galleri
-
Republiken Ezos ledare, med presidenten Enomoto Takeaki sittande till höger (1869). -
De franska militärrådgivarna och deras japanska allierade. Andre man från vänster på den främre raden är Jules Brunet, och bredvid honom Matsudaira Taro, republikens vicepresident. -
Republiken Ezos regering hade sitt högkvarter i denna byggnad, belägen inne i fästningen Goryōkaku.
