I den här artikeln kommer vi att fördjupa oss i den fascinerande världen av Rheas ringar, utforska dess olika aspekter, dess inverkan på _var2-fältet och de olika åsikter och ståndpunkter som finns kring detta ämne. Från sitt ursprung till sin närvaro idag har Rheas ringar väckt intresse och debatt bland experter och entusiaster. Genom en grundlig och rigorös analys kommer vi att försöka belysa nyckelaspekter av Rheas ringar, undersöka dess inflytande på _var3 och dess potential att transformera framtiden för _var4. Den här artikeln syftar också till att ge läsaren en komplett och balanserad bild av Rheas ringar, och erbjuda ett flerdimensionellt perspektiv som inbjuder till reflektion och öppen dialog.
En konstnärs bild av Rheas ringar. Partikeltätheten har överdrivits..
SaturnusmånenRhea kan ha ett svagt ringsystem bestående av tre smala relativt täta band inom en partikelskiva. Detta skulle i så fall vara den första upptäckten av ringar kring en måne. Den möjliga upptäckten annonserades i tidskriften Science den 6 mars 2008.
I november 2005 fann rymdsonden Cassini en brist på energirika elektroner i Saturnusmagnetosfär i närheten av Rhea. Enligt forskarlaget som gjorde upptäckten är den bästa förklaringen till mönstret att anta att elektronerna absorberas av fast material i form av en ekvatoriell skiva, som i sig innehåller flera tätare ringar eller bågar, med partiklar i storleksordningen kanske flera decimeter till ungefär en mater i diameter. Efterföljande sökande efter ringplanet från flera olika vinklar har genomförts med Cassinis "smalvinkelkamera" (NAC), men inga tecken på ringar har hittats, och i augusti 2010 rapporterade man att det var osannolikt att Rhea hade ringar, och att skälet till elektronbristsmönstret, som är unikt för Rhea, är okänt. Men en kedja av blåaktiga märken på Rheas yta längs dess ekvator antyder nedslag av ringmaterial och lämnar gåtan olöst.
^Matthew S. Tiscareno, Joseph A. Burns, Jeffrey N. Cuzzi, Matthew M. Hedman (2010). ”Cassini imaging search rules out rings around Rhea”. Geophysical Research Letters 37 (14): sid. L14205. doi:10.1029/2010GL043663. Bibcode: 2010GeoRL..3714205T.
