Richard von Coudenhove-Kalergi

I dagens globaliserade värld har Richard von Coudenhove-Kalergi blivit ett ämne av stor relevans och intresse för olika branscher och samhällen. Sedan dess inverkan på ekonomin, politiken, kulturen och till och med människors dagliga liv har Richard von Coudenhove-Kalergi fått betydande betydelse över hela världen. Allt eftersom tiden går fortsätter Richard von Coudenhove-Kalergi att vara föremål för debatt och analys, vilket skapar både möjligheter och utmaningar för dem som är involverade i dess studier och förståelse. I den här artikeln kommer vi att utforska olika aspekter relaterade till Richard von Coudenhove-Kalergi, dess inflytande inom olika områden och hur dess utveckling har präglat ett före och efter i samtidshistorien.

Richard von Coudenhove-Kalergi
Richard Nikolaus von Coudenhove-Kalergi 1926.
Richard Nikolaus von Coudenhove-Kalergi 1926.
Född17 november 1894
Tokyo, Japanska imperiet Japanska imperiet
Död27 juli 1972 (77 år)
Schruns, Österrike Österrike
NationalitetÖsterrikare
Yrke/uppdragFilosof
Politiker
Känd förGrundare av Paneuropeiska unionen.

Richard Nikolaus von Coudenhove-Kalergi, född 17 november 1894 i Tokyo, död 27 juli 1972 i Schruns, Vorarlberg, var en japansk-österrikisk greve, politiker, filosof och geopolitiker, som grundade den paneuropeiska rörelsen.

Biografi

Richard von Coudenhove-Kalergis far var greve och diplomat från Österrike-Ungern, och hans mor Mitsu Aoyama kom från Japan. Han doktorerade i filosofi vid universitetet i Wien, och var därefter verksam som journalist vid tidskriften Paneuropa, där han blev den förste att popularisera idén om ett enat Europa. År 1923 organiserade han en förening och författade ett manifest, Pan-Europa (översatt till svenska 1930), och skrev senare trebandsverket Kampf um Paneuropa (1925–1928). Han utgav även 1927 Held oder Heiliger.

Allt som var utgivet av von Coudenhove-Kalergi brändes av tyska nazister under de landsomfattande bokbålen i Nazityskland 1933. Efter Tysklands annektering av Österrike 1938 gick han i exil. Först begav han sig till Tjeckoslovakien och därpå till Frankrike, men då landet intogs av tyskarna, for han till USA. I USA undervisade han vid New York University, och skrev Crusade for Paneurope. År 1945 återvände han till Frankrike, där han grundade Den europeiska parlamentariska unionen.

Han erhöll det första Karlspreis som utdelades 1950.

Noter

  1. ^ Svensk uppslagsbok, Malmö 1931

Externa länkar

Företrädare:
Första ämbetsinnehavaren
Paneuropeiska unionens president
1926-1972
Efterträdare:
Otto von Habsburg