Roms katakomber
I den här artikeln kommer vi att fördjupa oss i den spännande världen av Roms katakomber, ett ämne som har väckt många människors intresse genom historien. Roms katakomber är ett ämne som har studerats flitigt och det har skrivits många böcker och artiklar om genom åren. I den här artikeln vill vi utforska de olika aspekterna av Roms katakomber, från dess ursprung till dess praktiska tillämpningar i vardagen. Längs dessa linjer kommer vi att upptäcka vad Roms katakomber är, vilka dess huvudsakliga egenskaper är och varför det är viktigt att ägna tid och uppmärksamhet åt det. Dessutom kommer vi att analysera några av de teorier och debatter som har dykt upp kring Roms katakomber, såväl som dess inverkan på det nuvarande samhället. I slutändan syftar den här artikeln till att ge en heltäckande och berikande vision av Roms katakomber, så att läsaren kan utöka sin kunskap och förstå vikten av detta ämne i dagens värld.
Roms katakomber är antika kristna begravningsplatser i närheten av Rom. Det finns för närvarande drygt fyrtio kända katakomber, med rum åt runt två miljoner kroppar. Till de mest berömda hör:
- Domitillas katakomber – Via Ardeatina
- Sankt Calixtus katakomber – Via Appia
- Sankt Sebastians katakomber – Via Appia
- Sankta Agnes katakomber – Via Nomentana.
De tidiga kristna och de samtida judarna begravde sina döda i labyrintiska tunnelsystem 6,7 till 19,8 meter under markytan utanför Rom. Detta bruk var inte en följd av kristendomsförföljelser, utan de kristna följde sin tids lagar som förbjöd begravning innanför stadens murar. Att de tidiga kristna genom sin tro på uppståndelsen inte likt romarna ville kremera sina döda utgör ytterligare en anledning till att gräva och efter behov utvidga dessa underjordiska begravningsplatser.
Då många helgon kom att jordas i dessa underjordiska rum blev katakomberna med tiden helgedomar och pilgrimsmål. I samband med att kristendomen accepterades år 313 under kejsar Konstantin den stores regeringstid uppfördes kapell och andra kyrkohus ovanför de gravar som tillhörde viktiga personer, såsom martyrer och helgon. Då goter, longobarder och vandaler invaderade Rom år 410 förstördes och plundrades både kyrkorna och katakomberna, som därefter började förfalla. I hopp om att bevara kvarlevorna från viktiga personer började ben att samlas in, som istället installerades i gravrum under kyrkor, medan katakomberna under 1100-talet föll helt i glömska, för att återupptäckas först år 1578. Detta har givit upphov till att Roms katakomber idag är mer eller mindre tomma på ben.
Sankt Calixtus katakomber återfanns 1849 av arkeologen Giovanni Battista de Rossi vid en utgrävning.
Källor
- Hagelin, Gösta (1948). Roms katakomber. Uppsala: Lindblad. Libris 1159263
- Hagelin, Gösta (1977). Nytt ljus över Roms katakomber. Stockholm: Norstedts. Libris 7152530. ISBN 91-1-771401-X
- Webster, Maud (2006). Döden i Rom: en annorlunda historisk guide till den eviga staden. Lund: Historiska Media. Libris 10041385. ISBN 91-85377-60-0
Vidare läsning
- Centerwall, Julius (1881). Romas kristna katakomber. Ur vår tids forskning, 99-0237569-3; 27. Stockholm. Libris 251450
- Lietzmann, Hans (1935). Från fornkyrkan: nyare fynd och forskningar. Olaus Petri-föreläsningar hållna vid Uppsala universitet, 99-1589125-3; N.F., 1. Stockholm: Diakonistyrelsen. Libris 1347753
- Lindroth, Ludvig (1924). Gammalt och nytt från Roms kristna katakomber.. Stockholm: Diakonistyrelsen. Libris 1486866
- Pergola, Philippe (2002) (på engelska). Christian Rome: Early Christian Rome Catacombs and Basilicas. Roma: Vision. Libris 8875172. ISBN 88-8162-101-0
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Roms katakomber.
