I den här artikeln kommer vi att fördjupa oss i den spännande världen av Sisel. Vi kommer att utforska dess ursprung, dess inverkan på det moderna samhället och dess relevans i dagens miljö. Sisel är ett ämne som har fångat uppmärksamheten hos både experter och hobbyister, och när vi går vidare i den här artikeln kommer vi att upptäcka dess betydelse och inflytande på olika aspekter av det dagliga livet. Från starten till dess utveckling idag har Sisel visat sig vara ett spännande och betydelsefullt ämne, och genom den här artikeln kommer vi att fördjupa oss i dess fascinerande värld för att bättre förstå dess omfattning och relevans idag.
Sisel Status i världen: Sårbar | |
Sisel i bomynningen | |
Systematik | |
---|---|
Domän | Eukaryoter Eukaryota |
Rike | Djur Animalia |
Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
Klass | Däggdjur Mammalia |
Ordning | Gnagare Rodentia |
Underordning | Ekorrartade gnagare Sciuromorpha |
Familj | Ekorrar Sciuridae |
Tribus | Marmotini |
Släkte | Sislar Spermophilus |
Art | Sisel S. citellus |
Vetenskapligt namn | |
§ Spermophilus citellus | |
Auktor | Linné, 1766 |
Utbredning | |
Utbredningsområde enligt IUCN | |
Ätande sisel | |
Hitta fler artiklar om djur med |
Sisel (Spermophilus citellus) är en dagaktiv, underjordiskt levande gnagare som tillhör ekorrfamiljen.
De flesta arterna i det tidigare släktet Spermophilus har efter DNA-studier konstaterats vara parafyletiska med avseende på präriehundar, släktet Ammospermophilus och murmeldjur. Detta släkte har därför delats upp i flera släkten. Kvar i Spermophilus finns endast den gamla världens sislar, som, bland andra, denna art.
Catalogue of Life listar fyra underarter:
Siseln är gulgrå på ovansidan och blekgul på undersidan. Kroppslängden uppgår till 19–22 cm förutom svansen som är 5,5–7,5 cm lång. Vikten är mellan 240 och 340 g. Öronen är mycket små.
Siseln finns i Östeuropa och Asien till Georgien, Turkiet och Israel. Dess västligaste förekomst var fram till 1950-talet östra Tyskland där arten idag ska återinföras.
Siseln lever underjordiskt i gångsystem, som den gräver i mjuk jord. Den föredrar stäpplandskap, även odlade sådana. Den bildar kolonier. Den sover vintersömn från oktober - november till omkring mars, under vilken kroppstemperaturen kan sjunka så lågt som till 8 °C. Parningstiden infaller kort efter vintersömnens slut, och i april till juni får den 3-11 (oftast 5-8) ungar.
Siseln lever av fröer, gärna sädeskorn, samt örter, rötter, frukter och bär. Även animalisk föda, bland annat insekter, kan tas. Maten transporteras i kindpåsar till underjordiska förråd.
|