Sisel

I den här artikeln kommer vi att fördjupa oss i den spännande världen av Sisel. Vi kommer att utforska dess ursprung, dess inverkan på det moderna samhället och dess relevans i dagens miljö. Sisel är ett ämne som har fångat uppmärksamheten hos både experter och hobbyister, och när vi går vidare i den här artikeln kommer vi att upptäcka dess betydelse och inflytande på olika aspekter av det dagliga livet. Från starten till dess utveckling idag har Sisel visat sig vara ett spännande och betydelsefullt ämne, och genom den här artikeln kommer vi att fördjupa oss i dess fascinerande värld för att bättre förstå dess omfattning och relevans idag.

Sisel
Status i världen: Sårbar
Sisel i bomynningen
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
OrdningGnagare
Rodentia
UnderordningEkorrartade gnagare
Sciuromorpha
FamiljEkorrar
Sciuridae
TribusMarmotini
SläkteSislar
Spermophilus
ArtSisel
S. citellus
Vetenskapligt namn
§ Spermophilus citellus
AuktorLinné, 1766
Utbredning
Utbredningsområde enligt IUCN
Ätande sisel
Ätande sisel
Hitta fler artiklar om djur med

Sisel (Spermophilus citellus) är en dagaktiv, underjordiskt levande gnagare som tillhör ekorrfamiljen.

Taxonomi

De flesta arterna i det tidigare släktet Spermophilus har efter DNA-studier konstaterats vara parafyletiska med avseende på präriehundar, släktet Ammospermophilus och murmeldjur. Detta släkte har därför delats upp i flera släkten. Kvar i Spermophilus finns endast den gamla världens sislar, som, bland andra, denna art.


Catalogue of Life listar fyra underarter:

  • Spermophilus citellus citellus (Linnaeus, 1766)
  • Spermophilus citellus gradojevici (V. Martino & E. Martino, 1929)
  • Spermophilus citellus istricus (Calinescu, 1934)
  • Spermophilus citellus martinoi (Peshchev, 1955)

Utseende

Siseln är gulgrå på ovansidan och blekgul på undersidan. Kroppslängden uppgår till 19–22 cm förutom svansen som är 5,5–7,5 cm lång. Vikten är mellan 240 och 340 g. Öronen är mycket små.

Utbredning

Siseln finns i Östeuropa och Asien till Georgien, Turkiet och Israel. Dess västligaste förekomst var fram till 1950-talet östra Tyskland där arten idag ska återinföras.

Ekologi

Siseln lever underjordiskt i gångsystem, som den gräver i mjuk jord. Den föredrar stäpplandskap, även odlade sådana. Den bildar kolonier. Den sover vintersömn från oktober - november till omkring mars, under vilken kroppstemperaturen kan sjunka så lågt som till 8 °C. Parningstiden infaller kort efter vintersömnens slut, och i april till juni får den 3-11 (oftast 5-8) ungar.

Föda

Siseln lever av fröer, gärna sädeskorn, samt örter, rötter, frukter och bär. Även animalisk föda, bland annat insekter, kan tas. Maten transporteras i kindpåsar till underjordiska förråd.

Referenser

  1. ^ Spermophilus citellusIUCN:s rödlista, auktor: Coroiu, C., Kryštufek, B., Vohralík, V. & Zagorodnyuk, I. 2008, besökt 17 november 2010.
  2. ^ Helgen, Kristofer M.; Cole, F. Russel; Helgen, Lauren E. och Wilson, Don E. ”Generic Revision in the Holarctic Ground Squirrel Genus Spermophilus (på engelska). Journal of Mammalogy 90 (2). doi:10.1644/07-MAMM-A-309.1. Arkiverad från originalet den 22 oktober 2011. https://www.webcitation.org/62dP5i1JK?url=http://www.mammalsociety.org/uploads/Helgen. Läst 25 februari 2016.  Arkiverad 3 mars 2016 hämtat från the Wayback Machine.
  3. ^ Herron, Matthew D.; Castoe, Todd A.; Parkinson, Christopher L. (2004). ”Sciurid phylogeny and the paraphyly of Holarctic ground squirrels (Spermophilus)” (på engelska) (PDF, 2,58 Mb). Molecular Phylogenetics and Evolution 31 (3). PMID 15120398. http://www.snakegenomics.org/CastoeLab/Publications_files/2004_Herron_etal_MPE_Sciuridae.pdf. Läst 25 februari 2016. 
  4. ^ Roskov Y., Kunze T., Orrell T., Abucay L., Paglinawan L., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., Baillargeon G., Decock W., De Wever A. & Didžiulis V., (red.) (2015). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2015 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2015/search/all/key/spermophilus+citellus/match/1. Läst 4 mars 2016. 
  5. ^ Bjärvall, Anders; Ullström, Staffan (1995). Däggdjur: alla Europas arter. Stockholm: Wahlström & Widstrand. sid. 86-88. ISBN 91-46-16576-2 
  6. ^ Curry-Lindahl, Kai (1982) . Däggdjur i färg. Stockholm: Almqvist & Wiksell. sid. 163-164. ISBN 91-20-06724-0 

Externa länkar