I dagens artikel kommer vi att utforska Storstockholms Lokaltrafik, ett ämne som har fångat mångas uppmärksamhet de senaste åren. Storstockholms Lokaltrafik har fått relevans inom olika områden, från politik till vetenskap, och dess genomslag har märkts globalt. När vi går vidare genom utvecklingen av den här artikeln kommer vi att ta en djupare titt på nyckelaspekterna av Storstockholms Lokaltrafik, och ta itu med dess implikationer, dess utmaningar och de möjligheter den ger. För att ge en heltäckande översikt kommer vi att utforska olika perspektiv och expertutlåtanden om Storstockholms Lokaltrafik, för att ge en fullständig översikt över detta spännande ämne.
Aktiebolaget Storstockholms Lokaltrafik | |
Org.nr | 556013-0683 |
---|---|
Typ | Privat aktiebolag |
Huvudkontor | Stockholm, Sverige |
Nyckelpersoner | Anton Fendert (MP) Styrelseordförande David Lagneholm VD |
Bransch | Kollektivtrafik |
Historik | |
Grundat | 1916 |
Grundare | Stockholms stad |
Ekonomi | |
Omsättning | ▲ 22,277 miljarder SEK |
Rörelseresultat | ▲ –149 miljoner SEK |
Vinst efter skatt | ▲ –680 miljoner SEK |
Tillgångar | ▲ 86,24 miljarder SEK |
Eget kapital | ▼ 6,679 miljarder SEK |
Struktur | |
Ägare | Region Stockholm |
Moderbolag | Region Stockholm |
Dotterbolag | Lista över SL:s dotterbolag. |
Övrigt | |
Webbplats | SL.se |
Fotnoter | Statistik från 2022 års bokslut. |
Aktiebolaget Storstockholms Lokaltrafik (SL) är ett av Region Stockholm helägt aktiebolag som fram till 2012 fungerade som trafikhuvudman för den landburna kollektiva persontrafiken inom Stockholms län liksom för pendelbåtslinjer i Saltsjön och Mälaren medan det likadeles regionägda Waxholmsbolaget ansvarar för sjötrafiken i Skärgården.
Sedan 2012 är landstingets (numera Region Stockholms) trafiknämnd och trafikförvaltning regional kollektivtrafikmyndighet ansvariga för kollektivtrafiken. SL fungerar numera som ett varumärke för kollektivtrafik som olika entreprenörer utför på uppdrag av trafikförvaltningen. Själva aktiebolaget AB Storstockholms Lokaltrafik finns fortfarande kvar och förvaltar (förutom varumärket) vissa avtal och tillgångar.
Trafikförvaltningen driver också Stockholms Spårvägsmuseum.
Företaget har organisationsnummer 556013-0683 och registrerades i bolagsregistret år 1916 med namnet AB Stockholms Spårvägar, och var fram till årsskiftet 1966/67, då det nuvarande namnet antogs, helägt av Stockholms stad. Från den 1 januari 1967 ändrades namnet till AB Storstockholms Lokaltrafik. Bolaget är numera helägt av Region Stockholm.
Det kommunala AB Stockholms Spårvägar (SS) bildades 1916 (konstituerande bolagsstämma den 29 oktober 1915) för att samordna spårvagnstrafiken inom Stockholm och övertog från den 1 januari 1917 Stockholms Nya Spårvägsaktiebolags hela rörelse och från samma datum Stockholms Stads Spårväg.
Det AB Stockholms Spårvägar som i dag är trafikentreprenör för Spårväg City och Lidingöbanan är ett annat företag, grundat 1989.
Hörjelöverenskommelsen, (efter Nils Hörjel, då statssekreterare i kommunikationsdepartementet) innebar att all lokaltrafik i Stockholms län skulle samlas inom ett länsbolag, efter att tidigare ha drivits av SJ och olika privata och kommunala bolag. Eftersom Stockholms stad ännu inte ingick i Stockholms läns landsting, ägdes bolaget i ett övergångsskede av Kommunalförbundet för Stockholms stads och läns regionala frågor (KSL), innan det överfördes till Stockholms läns landstinget.
SL-modellen kom att bli förlaga för länstrafikbolag i andra län, men där kom de ofta att hälftenägas av landstinget och kommunerna. Ansvaret för lokal persontrafik på järnväg inom Stockholms län övertogs den 1 januari 1967 också av SL. Trafiken utfördes fortsatt av Statens Järnvägar på uppdrag åt SL. Även övrig trafik utanför det ursprungliga SS drevs tills vidare på entreprenad. Den första trafik som helt kom att införlivas med SL och köras i egen regi var busslinjen till Kvarnholmen, Nacka som 1968 ersattes med en förlängning av en befintlig busslinje. 1969 övertogs SJ:s tre billinjegrupper; Solna, Upplands-Bro, Sigtuna och Upplands Väsby (500-linjerna), Danderyd och Täby (600-linjerna) och Huddinge, Södertälje, Nykvarn, Botkyrka och Salem (700-linjerna). Övertagande av trafiken skedde successivt och genomfördes på olika sätt på grund av juridiska förhållanden. I vissa fall övertogs hela företag, vilka ibland under några år drevs vidare som dotterbolag innan de fusionerades med SL. I andra fall övertogs trafiken direkt.
Siktet var inställt på att SL i princip skulle driva all trafik i egen regi med egna fordon och egen personal. Undantaget utgjordes av pendeltågstrafiken. Vid den här tiden förvaltade SJ järnvägsspåren och hade ensamrätt till trafiken. Därför var SJ självskriven som entreprenör vad gäller den trafiken.
I början av 1970-talet hade SL i olika former övertagit alla de tidigare trafikföretagen i Stockholms län. SJ, som drivit trafiken på Roslagsbanan på entreprenad åt SL, aviserade att man hade för avsikt att lägga ned banan. Landstinget köpte 1 maj 1972 Roslagsbanan söder om Rimbo med infrastruktur, fordon etc. från SJ. För driften av banan bildades ett särskilt dotterbolag till SL, Järnvägsaktiebolaget Roslagsbanan, RB.
I slutet av 1980-talet, sedan Leif Axén tillträtt som vd, ändrades bolagets inriktning. Det var inte längre självklart att trafiken skulle bedrivas i egen regi. De trafikoperativa enheterna samt förvaltningen av infrastrukturen ombildades då till dotterbolag som SL Buss AB, SL Tunnelbanan AB, SL Tåg AB, SL Specialbuss AB, SL Bansystem AB och SL Fastigheter AB. De två sistnämnda slogs senare samman till SL Infrateknik AB.
Moderbolaget SL skulle hädanefter fungera som beställare, med uppgift att "göra rätt saker", främst att upphandla trafik. Dotterbolagen skulle "göra saker rätt" vilket innebar att utföra trafiken. Med start i december 1998 såldes de trafikdrivande dotterbolagen helt eller delvis till utomstående aktörer.
1993 genomfördes den första anbudsupphandlingen av trafik, varvid Swebus tog över några trafikområden. Därefter skedde upphandlingar så gott som årligen.
1995 med verkan från 2000 köpte SL delvis ut sig ur det avtal man hade med staten om pendeltågstrafiken. Detta påverkade dock inte SL:s betalningsansvar fram till 2011 för de investeringar staten gjort i järnvägsanläggningar och tåg i Stockholms län sedan mitten av 1950-talet. En mindre del av dessa pengar avser investeringar i själva tågen. Själva trafiken utförs numera av upphandlad entreprenör, för närvarande MTR Pendeltågen. År 2000 byggs även DLC, Driftledningscentralen, upp för att på så sätt få en gemensam hantering av fel i infrastrukturen och kritiska system.
Till skillnad från andra regionala kollektivtrafikmyndigheter har Region Stockholm en synnerligen omfattande egen infrastruktur. Regionen är spårinnehavare och infrastrukturförvaltare på tunnelbanan, Lidingöbanan, Nockebybanan, Roslagsbanan, Saltsjöbanan, Spårväg City och Tvärbanan. Regionen äger vidare en mängd fastigheter som är nödvändiga för driften samt kommunikationsradiosystemen för trafikledningen.
Infrastrukturen har en dedikerad larm- och övervakningscentral kallad Driftledningscentralen (DLC).
SL äger eller leasar spårfordonen och ställer dessa till trafikentreprenörernas förfogande. När det gäller bussar är det däremot normalt entreprenörerna som äger dessa.
Företagen som kör busstrafiken under SL-märket har ett slag olika bussar. Den dominerande bussen i SL-trafiken idag är MAN Lion's City. Keolis äger en stor del av dessa bussar eftersom bolaget utför trafiken i innerstaden där endast MAN Lion's City bussar framförs. I andra delar av Stockholm framförs dock andra bussar. De vanligaste är VDL Citea XLE, Scania OmniLink, Scania Citywide, Volvo 8900 och Volvo B9. År 2018 gjorde Transdev en massbeställning på VDL Citea bussar, hela 59 stycken. De allra flesta används fortfarande i trafik, mest i Upplands Väsby och Märsta. Resten har köpts av Keolis eller andra operatörer inom- och utomlands. Transdev äger också en stor andel av alla Scania Citywide bussar som framförs i SL-trafiken. Många av de resterande Citywide-bussarna ägs av Nobina som mestadels kör dessa mellan Tyresö och Gullmarsplan. VR har mest Scania OmniLink-bussar därför är denna den allra vanligaste modellen i västerort där VR till stor del utför trafiken. I Nacka där Keolis utför trafiken är det vanligt med Volvo B9 tillsammans med Scania OmniCity och MAN Lion's City. På stombusslinjerna 670 och 676 som går mellan Tekniska högskolan och Vaxholm samt Tekniska högskolan och Norrtälje kör Transdev dubbeldäckare av typen Volvo 9700. Nobina som tar över trafiken i Nacka 2025 har köpt 19 stycken dubbeldäckare för linjer mellan Hemmesta och Slussen.
Genom årens lopp har SL varit leasetagare till ett antal motorvagnståg i X10-generationen, som använts av Statens Järnvägar (SJ) i andra delar av Sverige (bl.a. Västmanland). SL inköpte även ett antal Regina-motorvagnar, som dock aldrig använts i SL-trafiken och därför överlåtits till andra trafikhuvudmän.
SL upphandlar trafik och servicetjänster av entreprenörer.
VR Sverige ansvarar för busstrafiken i Bromma, Vällingby, Solna, Ekerö och Sundbyberg. Nobina kör busstrafiken i Haninge, Järfälla, Nykvarn, Nynäshamn, Södertälje och Tyresö. Transdev kör busstrafiken i Danderyd, Norrtälje, Sigtuna, Täby, Upplands Väsby, Vallentuna, Vaxholm och Österåker. Keolis kör busstrafiken i innerstaden, Lidingö, Botkyrka, Huddinge, Nacka, Salem, och Värmdö. Trafiknämnden i Region Stockholm beslutade i april 2024 att från och med i juni 2025 kommer Nobina kör bussarna i Handen och Nynäs och VR kommer köra bussarna på Tyresö, detta gäller i tio år från och med startdatumet.
VR Sverige kör Nockebybanan, Tvärbanan och Saltsjöbanan. Stockholms Spårvägar (SS) kör Spårväg city och Lidingöbanan. Transdev kör Roslagsbanan. MTR ansvarar för tunnelbanetrafiken. SJ Stockholmståg ansvarar för pendeltågstrafiken. År 2025 upphör kontraktet med MTR som kör tunnelbanan, därmed kommer Connecting Stockholm ta över uppdraget.
Djurgårdens Färjetrafik kör Djurgårdsfärjan och båtarna på Värmdö. Rederi Ballerina kör linje 80 mellan Nybroplan och Ropsten. Blidösundsbolaget (som är en del av Transdev) kör pendelbåtarna i Stockholms skärgård och Vaxholm.
SL Kundtjänst och SL Center drivs från 1 oktober 2015 av callcenterföretaget Releasy Customer Management AB på uppdrag av Storstockholms Lokaltrafik. Kundtjänsten är placerad i Borås, Linköping och Stockholm (SL Center och SL Kundtjänst Sergels Torg).
Betalningstjänster för e-handel av biljetter och reskassa hanteras av Swedbank Pay.
Även underhåll av infrastruktur upphandlas i konkurrens, bland de större entreprenörerna kan nämnas, Infranord AB, Strukton Rail, Eltel Networks, EIAB m.fl. medan drift av tunnelbanestationer och -depåer sköts av Caverion AB.
SL:s trygghetsvärdar och säkerhetsvakter är oftast anställda hos CSG, Avarn Security eller Rapid Bevakning.
SL har en mycket omfattande trafik vars stomme utgörs av pendeltåg och tunnelbana. Spårtrafiken består också av lokaltåg på Roslagsbanan och Saltsjöbanan samt av spårvagnar på Spårväg City, Lidingöbanan, Nockebybanan och Tvärbanan. Bussnätet täcker hela länet. SL äger även Djurgårdslinjens infrastruktur, men trafiken där bedrivs ideellt av medlemmar i Svenska Spårvägssällskapet. SL-nätet sträcker sig även till Uppsala och Södermanlands län med ett antal busslinjer samt pendeltåg till stationerna Gnesta, Uppsala och Bålsta.
Det är cirka 800 000 resenärer som gör totalt nästan 3 miljoner resor (antal påstigande 2017) i SL-trafiken en vanlig vardag.
SL:s koldioxidutsläpp uppgick under 2017 till 14 903 ton per år vilken är en minskning med 87% sen 2011 trots ökad trafikmängd, Utsläppen härrör i huvudsak kommer från busstrafiken.
SL har biljettintäkter på 8,1 miljarder, övriga intäkter på 4,4 miljarder och kostnader på 18,5 miljarder kronor exkl avskrivningar (2017). Skillnaden täcks av bidrag från landstinget, 9,9 miljarder. SL AB redovisade en vinst på 483 miljoner 2017.
Klicka på linjenamnet för att se kartan.
Tunnelbanan · Pendeltågen · Roslagsbanan · Saltsjöbanan · Spårväg City · Lidingöbanan · Tvärbanan · Nockebybanan
Sedan början av 1990-talet har skattefinansieringsgraden sänkts från cirka 70 procent till dagens nivå på cirka 50%.
År | finansieringsgrad |
---|---|
2004 | 49% |
2005 | 49,2% |
2006 | 52% |
2007 | 53,1% |
2008 | 51,4% |
2009 | 48,6% |
2010 | 51,2% |
2011 | 49,1% |
2012 | 45,8% |
2013 | 47,7% |
2014 | 47,8% |
2015 | 49,2% |
2016 | 48% |
2017 | 48% |
2018 | 45,4% |
2019 | 45% |
2020 | 54,4% |
|
|