I den här artikeln kommer vi att utforska ämnet Brändö kyrka, Åland på djupet, analysera dess ursprung, implikationer och möjliga tillämpningar i olika sammanhang. Sedan dess framträdande på den offentliga scenen har Brändö kyrka, Åland väckt ett växande intresse och genererat debatter och diskussioner inom flera discipliner. På dessa sidor kommer vi att fördjupa oss i Brändö kyrka, Ålands universum, reda ut dess många aspekter och erbjuda en komplett och berikande vision av detta fenomen. Genom en detaljerad och uttömmande analys vill vi belysa Brändö kyrka, Åland och ge våra läsare en djup och berikande förståelse för detta ämne som är så relevant idag.
S:t Jakobs kyrka | |
Kyrka | |
Brändö kyrka
| |
Land | Finland |
---|---|
Ort | Brändö |
Trossamfund | Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland |
Stift | Borgå |
Församling | Brändö-Kumlinge församling |
Koordinater | 60°24′58.7″N 21°3′15.6″Ö / 60.416306°N 21.054333°Ö |
Material | trä |
Invigd | 1893 |
Interiör
|
S:t Jakobs kyrka (eller kapell) på Brändö på Åland är en träkyrka som den 22 oktober 1893 tillägnades aposteln Jakob. Kyrkan är en del av Brändö-Kumlinge församling sedan församlingssammanslagningen 2006.
Den nuvarande kyrkan är sannolikt det fjärde kapellet på platsen. Kapellet nämns för första gången i och med Gustav Vasas konfiskationer 1544 då en kopparklocka beslagtogs. På 1640-talet stod ett nytt kapell färdigt som var prefabricerat på Saltvik. 1749 ersattes det prefabricerade kapellet med en ny träkyrka, byggt på plats. Eftersom den nya kyrkan började sjunka ner i den sanka marken beslöts till slut att riva kyrkan för att bygga ytterligare en ny, och slutligen den 22 oktober 1893 invigdes den nuvarande kyrkan.
Den korsformade träkyrkan byggdes under tidigt 1890-tal efter ritningar av byggmästaren David Lönnrot i Nystad och var ursprungligen målad i gulbrunt för att 1952 målas i ljusa färger.
Manual C-f3 | Pedal C-d1 | Koppel |
Principal 8’ (1966) | Subbass 16’ (1912) | Man/Ped |
Gedackt 8’ (1912) | Man 4'/Man | |
Oktava 4’ (1912) | ||
Flöte 4’ (1966) | ||
Waldflöte 2' (1912) | ||
Kvinta 1 1⁄3’ (1966) | ||
Mixtur 3 ch (1966) | ||