I den här artikeln kommer vi att utforska ämnet Giv mig ej glans, ej guld, ej prakt och hur det har påverkat olika aspekter av samhället. Sedan dess uppkomst har Giv mig ej glans, ej guld, ej prakt fångat uppmärksamheten hos miljontals människor runt om i världen, och skapat debatter och kontroverser kring dess relevans och konsekvenser. Med tiden har Giv mig ej glans, ej guld, ej prakt visat sitt inflytande inom så olika områden som ekonomi, politik, kultur och teknik, och dess närvaro fortsätter att vara en drivkraft som formar historiens gång och mänsklig utveckling. Genom denna analys kommer vi att upptäcka de många aspekter som artikulerar fenomenet Giv mig ej glans, ej guld, ej prakt och dess innebörd idag.
Julvisa, även känd efter inledningsorden Giv mig ej glans, ej guld, ej prakt, är en julpsalm av Zacharias Topelius diktad 1887. Den publicerades för första gången i Publicist-klubbens tidning JulQvällen och ingår i fjärde bandet av Zacharias Topelius' Samlade skrifter. Dikten presenterar "den åldrande skaldens syn på julens gåvor, änglavakt och frid, ljus, förtröstan, hopp och tro". Den tonsattes av den då 30-årige Jean Sibelius1895 (opus 1, nummer 4).
Den finska inledningen lyder "En etsi valtaa, loistoa" och visan publicerades på finska första gången 1909, möjligen i översättning av Martti Korpilahti, och togs med i den finska psalmboken 1986 i översättning av Niilo Rauhala från 1984. Sången hade dock hunnit bli mycket populär i den tidigare översättningen och det är i den versionen den i allmänhet sjungs bland finskspråkiga.
Svensk mediedatabas förtecknar nära 100 grammofoninspelningar av sången. Sången hör till de populäraste julsångerna i Finland.
