Kungariket Kroatien (medeltiden)
I dagens artikel kommer vi att prata om Kungariket Kroatien (medeltiden), ett ämne som har fångat mångas uppmärksamhet de senaste åren. Kungariket Kroatien (medeltiden) är ett fenomen som har skapat stort intresse för det globala samhället, vare sig det beror på dess påverkan på människors liv, dess relevans inom yrkesområdet eller dess påverkan på populärkulturen. Genom den här artikeln kommer vi att analysera i detalj de mest relevanta aspekterna av Kungariket Kroatien (medeltiden), från dess ursprung till dess nuvarande tillstånd, utforska dess implikationer i olika sammanhang och erbjuda en heltäckande bild av dess innebörd och omfattning. Dessutom kommer vi att granska experternas åsikter i ämnet och presentera några av våra egna reflektioner kring detta fenomen, i syfte att ge ett komplett och berikande perspektiv för läsaren.
| Kungariket Kroatien | ||||
| Kraljevina Hrvatska (Kroatiska) Regnum Croatiae (Latin) | ||||
| ||||
|
| ||||
 | ||||
| Huvudstad | Nin Biograd Šibenik Solin Knin Split | |||
| Språk | Kroatiska, latin och bysantinsk grekiska | |||
| Religion | Kristendom | |||
| Statsskick | Monarki | |||
| Bildades | 925
| |||
| Upphörde | 1527
| |||
| Tidszon | UTC+1 (CET) | |||
Kungariket Kroatien eller kroatiska kungariket (kroatiska: Kraljevina Hrvatska eller Hrvatsko Kraljevstvo, latin: Regnum Croatiae eller Regnum Croatorum) var ett medeltida konungadöme som täckte merparten av det som idag utgör Kroatien och Bosnien-Hercegovina på Balkanhalvön. Kungariket ägde bestånd mellan 925 och 1527 och kom därefter att uppgå som en enhet av den habsburgska monarkin.
Historia
Kungariket etablerades 925 av kung Tomislav I, som förenade de två kroatiska furstendömena Dalmatien och Pannonien, och existerade som en suverän stat under 150 år. Landet präglades av konflikter till grannländerna Venedig, Bulgarien och Ungern men även tidsvis av maktkampen mellan påven i Rom och kejsaren av Bysans, som båda önskade kontroll över området. I början av 900-talet försökte den kroatiske biskopen Grgur av Nin få erkännande av kurian i Rom att använda det redan etablerade slaviska språket inom liturgin. Efter en tidsperiod av tronföljdsstrider, till följd av Trpimirović-ättens frånfälle, förlorade riket dess fullständiga självständighet 1102 då personalunionen med kungariket Ungern upprättades. Efter parlamentet i Cetin 1527 kom kungariket Kroatien att inlemmas i habsburgska monarkin och existerade därefter de jure fram till 1918, då Österrike-Ungern upplöstes och Kroatien anslöt sig till Serbernas, kroaternas och slovenernas kungarike.
Se även
- Kungariket Kroatien (inom habsburgska riket)
- Kungariket Kroatien och Slavonien
- Kungariket Slavonien
- Kungariket Dalmatien
Referenser
- ^ Curta, Florin (2006). Southeastern Europe in the Middle Ages, 500–1250. Cambridge: Cambridge University Press. ISBN 978-0-521-81539-0.