Påvliga rådet för främjande av kristen enhet

Påvliga rådet för främjande av kristen enhet är ett ämne som har fångat samhällets uppmärksamhet de senaste åren. Med sin relevans inom det akademiska, sociala, politiska och tekniska området har Påvliga rådet för främjande av kristen enhet blivit en punkt för ständig debatt och en outtömlig källa till information och kontroverser. Från dess ursprung till dess nuvarande inverkan har Påvliga rådet för främjande av kristen enhet visat sig vara ett mångfacetterat ämne som omfattar ett brett spektrum av överväganden och aspekter. I den här artikeln kommer vi att utforska några av de mest relevanta tillvägagångssätten relaterade till Påvliga rådet för främjande av kristen enhet, analysera dess inflytande inom olika områden och undersöka dess relevans i dagens samhälle.

Påvliga rådet för främjande av kristen enhet är ett påvligt råd som ursprungligen stiftades av påve Johannes XXIII under namnet Sekretariatet för främjande av kristen enhet den 5 juni 1960. Påven hade en önskan om att Romersk-katolska kyrkan skulle delta i den ekumeniska rörelsen.

Sekretariatet framlade en rad dokument vid Andra Vatikankonciliet (1962–1965):

Unitatis redintegratio, om ekumeniken
Nostra aetate, om icke–kristna religioner
Dignitatis humanae, om religionsfriheten
Dei Verbum, om uppenbarelsen

Med den apostoliska konstitutionen Pastor bonus år 1988 ändrade påve Johannes Paulus II sekretariatets namn till Påvliga rådet för främjande av kristen enhet.

Rådet för för närvarande (2018) teologisk dialog med följande kyrkor och samfund:

Ordförande

Augustin Bea: 1960–1968
Johannes Willebrands: 1969–1989
Edward Cassidy: 1989–2001
Walter Kasper: 2001–2010
Kurt Koch: 2010–

Sekreterare

Johannes Willebrands: 1960–1969
Jean Jérôme Hamer: 1969–1973
Pierre Duprey: 1983–1999
Jean-Claude Périsset: 1996–1998
Walter Kasper: 1999–2001
Marc Ouellet: 2001–2002
Brian Farrell: 2002–

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Pontifical Council for Promoting Christian Unity, 19 mars 2018.

v • r

Romerska kurian

Departement och avdelningar,
med mera

Heliga stolens statssekretariat	(Kardinalstatssekreterare · Sektionen för relationer med andra stater)

Kongregationer	Dikasteriet för trosläran · Kongregationen för kyrkorna i Orienten · Kongregationen för tillbedjan och läran om sakramenten · Kongregationen för helgonförklaringsprocesser · Kongregationen för folkens evangelisering · Kongregationen för prästerskapet · Kongregationen för Instituten för ett heligt liv och för Sällskapen för ett apostoliskt liv · Kongregationen för katolsk utbildning · Biskopskongregationen

Departement	Departementet för lekmän, familj och liv · Departementet för människans fulla utveckling

Romerska kurians domstolar	Apostoliska domstolen · Apostoliska överdomstolen · Högsta apostoliska domstolen Rota Romana · (1983 års kanoniska lag)

Påvliga råd	Påvliga rådet för främjande av kristen enhet · Påvliga rådet för lagtexter · Påvliga rådet för interreligiös dialog · Påvliga rådet för kultur · Påvliga rådet för tillskyndande av ny evangelisation

Romerska kurians kontor	Apostoliska kammaren · Administrationen för de apostoliska stiftens tillgångar · Prefekturen för den Heliga Stolens ekonomiska angelägenheter

Ekonomisekretariatet	Sekretariatet för ekonomin · Prefekturen för sekretariatet för ekonomin · Generalrevisorn

Kommunikationssekretariatet	Heliga Stolens presskontor · Vatikanradion · Vatikanens televisionscenter · L'Osservatore Romano · Vatikanstatens tryckeri · Vatikanstatens förlag