I dagens artikel kommer vi att utforska den fascinerande världen av Sommarnattens leende. Från dess ursprung till dess relevans idag har Sommarnattens leende varit föremål för intresse och debatt inom olika områden. I den här artikeln kommer vi att analysera dess huvudsakliga egenskaper, dess inverkan på samhället och dess utveckling över tiden. Vidare kommer vi att undersöka dess inflytande i olika sammanhang och dess relevans för framtiden. Sommarnattens leende är ett spännande ämne som förtjänar vår uppmärksamhet, så vi inbjuder dig att fördjupa dig i denna fascinerande upptäckts- och utforskningsresa. Gör dig redo att utöka din kunskap och njut av en berikande upplevelse!
Sommarnattens leende | |
Genre | Komedi |
---|---|
Regissör | Ingmar Bergman |
Producent | Allan Ekelund |
Manus | Ingmar Bergman |
Skådespelare | Jarl Kulle Gunnar Björnstrand Eva Dahlbeck Ulla Jacobsson Harriet Andersson Margit Carlqvist Björn Bjelfvenstam Åke Fridell Naima Wifstrand |
Originalmusik | Erik Nordgren |
Fotograf | Gunnar Fischer |
Klippning | Oscar Rosander |
Produktionsbolag | AB Svensk Filmindustri |
Premiär | 26 december 1955 |
Speltid | 108 minuter |
Land | Sverige |
Språk | Svenska |
IMDb SFDb Elonet Yle Arenan |
Sommarnattens leende är en svensk filmkomedi från 1955 med manus och regi av Ingmar Bergman.
Filmen utspelar sig huvudsakligen på ett skånskt herresäte kring sekelskiftet 1900. Den kretsar kring advokaten Egerman och hans familj, och de problem kärlekens kraft kan ställa till med.
En välkänd scen är den där det förekommer rysk roulette.
Bergman bygger en intelligent och sofistikerad komedi, inte olik dem som Hasse Ekman gjorde vid samma tid. Gestalterna i Sommarnattens leende kan ofta uppvisa en cynisk inställning till kärlek och sexualitet men likväl tråcklas ett lyckligt slut ihop.
Filmen är delvis inspelad i Skåne, på Jordberga slott utanför Trelleborg samt i Ystad. Den hade premiär annandag jul 1955 på Röda Kvarn i Stockholm.
Sommarnattens leende blev Ingmar Bergmans stora internationella genombrott. Filmen vann bland annat specialpriset Prix de l'humour poétique ("poetisk humor") vid filmfestivalen i Cannes 1956. I Sverige fick den hyllande recensioner, och vissa har sett den som Bergmans roligaste film. Olof Lagercrantz i Dagens Nyheter skrev dock ned den mycket hårt i "en sågning som gått till historien som en av de mest infama i tidningens historia", enligt en nutida recensent i tidningen: "en komedi där det inte finns nog av ande och spiritualitet att fylla en dockas fingerborg och där skämten och replikerna är av drängkammarmodell, fast de klätts i kostym (...) Jag skäms att ha sett den."
|