I den här artikeln kommer vi att utforska den fascinerande världen av Wilhelmus van Nassouwe, ett ämne som har fångat uppmärksamheten hos både forskare, entusiaster och nyfikna. Wilhelmus van Nassouwe har varit föremål för debatt, studier och beundran genom historien, och dess relevans i dagens värld bara växer. Genom den här artikeln vill vi fördjupa oss i de olika aspekterna som utgör Wilhelmus van Nassouwe, från dess ursprung till dess senaste tillämpningar, för att bättre förstå dess inverkan på vårt samhälle och världen i allmänhet. Följ med oss på denna upptäcktsresa och lärande om Wilhelmus van Nassouwe.
Wilhelmus van Nassouwe är Nederländernas nationalsång och fick officiell status den 10 maj 1932. Namnet betyder 'Vilhelm av Nassau' (i folkmun Het Wilhelmus). Sången skrevs på 1570-talet som en hyllning till Wilhelm av Oranien, också känd som Wilhelm av Nassau eller Vilhelm I av Oranien. Den är den äldsta nationalsången i världen. Det är en geuse-sång. "Geuzen" kallade sig de som kämpade mot den spanska överhögheten i 80-åriga kriget (1568-1648). Texten sägs vara skriven av Philips van Marnix, herre av Sint Aldegonde (1538-1598). Detta är dock ifrågasatt.
Sången har 15 verser och i den ursprungliga texten formade versernas första bokstäver texten "Willem van Nassov" (V och U kunde vid den tiden bytas ut)
Från 1815 fram till 1932 var Wien Neerlands Bloed den officiella nationalsången.
På svenska:
Ibland sjunges även denna vers officiellt.
Melodin är även känd i Sverige som Ack, Göta konungarike, vars text är belagd sedan 1626 i samma stil som originalet men har kung Gustav Vasa som frihetshjälten.
I Sverige tolkades även sången på 70-talet av Carin Kjellman och Ulf Gruvberg (som senare bildade folkmusikgruppen Folk och Rackare) under namnet "Ankomstsång" (på LP:n "Med rötter i medeltiden", Sonet 1974) med följande text: "Godafton alla ni som vi omkring oss ser / Om uppmärksamhet vi nu vördsamt kräver och ber / Våra sånger de är gamla och av många skilda slag / berättar om kärlek, liv och död, och slitsam arbetsdag." Okänt om detta återspeglar en äldre tradition av sången i svensk vistradition eller framfördes första gången av Folk och Rackare.