I dagens värld har Aftartodoketism blivit ett ämne av stor relevans och intresse för ett brett spektrum av människor. Oavsett om det beror på dess påverkan på samhället, dess implikationer i vardagen eller dess relevans i historien, har Aftartodoketism placerat sig som en central punkt i aktuella diskussioner och debatter. När vi utforskar detta ämne ytterligare är det viktigt att analysera alla dess aspekter och överväga dess inflytande på olika aspekter av våra liv. Den här artikeln försöker fördjupa sig i Aftartodoketism från olika perspektiv och erbjuda en bred och komplett vision av dess betydelse och relevans i dagens värld.
Aftartodoketism (av grekiska αφθαρτος, ’oförgänglig’, och δοκειν, ’synas’) kallas en kristologisk ståndpunkt som uppkom cirka år 500, enligt vilken Kristus i sin mänsklighet inte kan vara av samma natur som vi utan har förvandlat sin mänskliga natur till att vara i överensstämmelse med den gudomliga.
Anhängarna till aftartodoketismen tänker sig Kristi kött på ett eller annat sätt gudomliggjort. Denna tanke gränsar således till monofysitism. Man hävdade, att Kristi kropp redan från inkarnationens begynnelse var förklarad och upphöjd till oförgänglighet. Samma egenskaper, som Kristi kropp har efter uppståndelsen, ville man tillskriva den från begynnelsen.
Den romerske kejsaren Justinianus I försökte under sin regeringstid att upphöja en variant av aftartodoketismen till ortodoxi, och avsatte bland annat Konstantinopels patriark Eutychius av den orsaken. Planerna gick emellertid om intet, då kejsaren avled innan hans beslut hann träda i kraft.