I artikeln som presenteras nedan kommer Hans G. Dehmelt att behandlas ur olika perspektiv, med syftet att ge en heltäckande bild av detta ämne. Från dess ursprung och historia, genom dess relevans idag, till möjliga framtida implikationer, syftar den här artikeln till att erbjuda en komplett titt på Hans G. Dehmelt. Dess olika aspekter kommer att analyseras, dess olika tolkningar kommer att utforskas och kontroverserna kring den kommer att diskuteras. Dessutom kommer de implikationer som Hans G. Dehmelt har i olika sammanhang att granskas och reflektioner och åsikter från experter inom området kommer att presenteras. Utan tvekan kommer denna artikel att försöka belysa Hans G. Dehmelt och dess påverkan på samhället.
Hans G. Dehmelt | |
Född | 9 september 1922 Görlitz |
---|---|
Död | 7 mars 2017 (94 år) Seattle, USA |
Medborgare i | Tyskland och USA |
Utbildad vid | Göttingens universitet Universitetet i Wrocław |
Sysselsättning | Fysiker, universitetslärare |
Befattning | |
Professor | |
Arbetsgivare | University of Washington Duke University |
Utmärkelser | |
Davisson–Germer-priset för atomfysik eller ytkemi (1970) Rumford-priset (1985) Nobelpriset i fysik (1989) National Medal of Science (1995) Medlem av American Physical Society Alexander von Humboldt-stipendiat Humboldtpriset | |
Redigera Wikidata |
Hans Georg Dehmelt, född 9 september 1922 i Görlitz i Tyskland, död 7 mars 2017 i Seattle i USA, var en tysk-amerikansk fysiker som mottog Nobelpriset i fysik år 1989. Han fick priset med motiveringen "för utvecklingen av jonfälletekniken". Han delade halva prissumman med Wolfgang Paul. Den andra halvan av priset fick Norman F. Ramsey.
Dehmelt studerade fysik vid universitetet i Göttingen och tog doktorsexamen 1950. 1952 flyttade han till USA och Duke University i North Carolina. 1961 blev han professor vid University of Washington i Seattle.
Han utvecklade tillsammans med Wolfgang Paul den så kallade jonfälletekniken med vars hjälp man kan fånga och studera en enskild elektron eller jon med stor precision.
|