I den här artikeln ska vi utforska den spännande världen av Johan Adam Tingstadius. Oavsett om du är expert på området eller bara letar efter information om detta ämne, här hittar du allt du behöver veta. Från dess ursprung till dess nuvarande påverkan på samhället, genom de olika perspektiven och åsikterna i frågan, kommer vi att analysera varje relevant aspekt av Johan Adam Tingstadius på djupet. Gör dig redo att fördjupa dig i en fascinerande resa och upptäck alla hemligheter och kuriosa som omger Johan Adam Tingstadius.
Biskop Johan Adam Tingstadius | |
Johan Adam Tingstadius | |
Kyrka | Svenska kyrkan |
---|---|
Stift | Strängnäs stift, biskop |
Period | 1803-1827 |
Företrädare | Stefan Insulin |
Efterträdare | Pehr Thyselius |
Prästvigd | 1769 |
Född | 8 juli 1748 Lunda socken |
Död | 10 december 1827 Strängnäs |
Johan Adam Tingstadius, född 8 juli 1748 i Lunda socken i Södermanlands län, död 10 december 1827 i Strängnäs, var en svensk biskop, orientalist, ledamot av Svenska Akademien 1794–1827 (stol nr 3). Den 21 maj 1805 blev Tingstadius hedersledamot av Kungliga Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien.
Johan Adam Tingstadius var son till kyrkoherden Johan Tingstadius och Maria Elisabet Carlsten, och bror till läkaren Lars Christian Tingstadius. Han var en begåvning som barn och kunde skrivas in vid Uppsala universitet redan när han var tio år. Hans första lärare vid universitetet var Jakob Jonas Björnståhl. År 1763 försvarade han en avhandling om hebreiska språket, och tre år senare for han med sina bröder till Greifswald där han blev magister 1768. Hans karriär vid universitetet hemma i Uppsala gick snabbt uppåt då han återvände, och han utsågs till professor i österländska språk 1786, var universitetets rektor 1791 och 1800 samt från 1803 biskop i Strängnäs.
Inte bara för sitt skarpa intellekt var Tingstadius ansedd, utan likaså för sin personlighet. Gustav III var närvarande vid hans installation 1786, som handlade om den österländska poesins egenskaper. Tingstadius härledde vad vi numera kallar humanistiska ideal till den österländska poesin, då dess syfte var att känna människan, men i detta tal föregriper han även nyromantiken. Samma år översatte han hebreisk poesi till svenska, och utsågs av kungen till att ingå i Bibelkommissionen.
Tingstadius var beundrad för sitt poetiska läsning av Bibeln, men denna tolkning kritiserades även av bland andra Johan Olof Wallin och Samuel Ödmann. Han kallas ofta neologins främsta företrädare, och var i mycket påverkad av intellektuella strömningar i Tyskland. Ett av de mest bestående verk han utförde var kyrkans vigselritual. Han omnämns i flera biografier som tecknare men någon konstnärlig kvarlåtenskap är inte känd.
Tingstadius förblev ogift.
Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2009-11) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Företrädare: Lars Hydrén |
Inspektor för Södermanlands nation 1789–1805 |
Efterträdare: Erik Götlin som inspektor för Södermanlands-Nerikes nation |
Företrädare: Zacharias Nordmark |
Uppsala universitets rektor Vt 1791 |
Efterträdare: Emanuel Ekman |
Företrädare: Zacharias Nordmark |
Uppsala universitets rektor Vt 1800 |
Efterträdare: Emanuel Ekman |
|
|
|