Turkiska alfabetet
I dagens värld har Turkiska alfabetet blivit ett ämne av yttersta vikt och relevans. Oavsett om det är för dess inverkan på samhället, dess relevans i historien eller dess inflytande på våra dagliga liv, har Turkiska alfabetet fångat uppmärksamheten hos både experter och fans. I den här artikeln kommer vi att i detalj utforska alla aspekter relaterade till Turkiska alfabetet, från dess ursprung till dess inverkan idag. Vi kommer att analysera de olika perspektiven, åsikterna och debatterna kring Turkiska alfabetet, i syfte att ge en heltäckande och komplett vision av detta ämne som är så relevant idag.
Det turkiska alfabetet är en variant av det latinska alfabetet som används vid skrivning av turkiska, och består av 29 bokstäver. Det ersatte, på initiativ av Turkiets förste president, Kemal Atatürk, år 1928 det arabiska alfabetet som tidigare använts för den äldre, osmanska turkiskan.
Utöver det latinska standardalfabetet finns bokstäverna ç, ğ, ı (som versalt motsvaras av 'I'), İ (som gement motsvaras av 'i'), ş, ö och ü. Vidare ingår inte q, w och x i alfabetet men används i stavningen av namn på andra språk.
Bokstaven Ç hämtades från det albanska alfabetet, Ş från det rumänska, Ü från det tyska och Ö från det svenska alfabetet, delvis på grund av de diplomatiska relationerna länderna emellan och då den svenske översättaren från ambassaden (numera konsulatet) i Istanbul blev invald i kommittén för skapandet av det nya alfabetet. Den direkta anledningen till valet av bokstaven Ö lär ha varit att kommittén kommit fram till ett arabiskt tecken, som man inte kunde finna någon bra motsvarighet till i engelska alfabetet. Svensken, som antas ha varit Johannes Kolmodin, föreslog då Ö, vilket accepterades.
Alfabetet
Tabell
| Bokstav | Ljudvärde (IPA) | Motsvarighet | Kommentar |
|---|---|---|---|
| A a | a i lat | ||
| B b | b i båt | ||
| C c | engelskt j i jam | ||
| Ç ç | ttj i lattjo | ||
| D d | d i död | ||
| E e | eller | e i hem | |
| F f | f i fisk | ||
| G g | g i gå | ||
| Ğ ğ | eller | j i jag eller som skånskt/franskt uvulart r | uttalas endast ibland (främst mellan vokaler) |
| H h | h i hatt | ||
| I ı | nästan som u i brunn eller som ljust i | ||
| İ i | i | ||
| J j | tonande sje-ljud som franskt j i jour | ||
| K k | k i kummin | ||
| L l | l i liv | ||
| M m | m i mat | ||
| N n | n i näsa | ||
| O o | å i svål | ||
| Ö ö | eller | ö i mjöl eller i kött | |
| P p | p i palsternacka | ||
| R r | tungspets-r i rädisa | ||
| S s | s i sova | ||
| Ş ş | främre sje-ljud som i äsch, uppsvenska rs i fors | ||
| T t | t i tätting | ||
| U u | o i bonde | ||
| Ü ü | y i yla | ||
| V v | v i väder | ||
| Y y | j i jag | ||
| Z z | tonande s som z i engelska zone |
Referenser
- ^ " hade utarbetats av en expertkommitté i vilken översättaren (dragomanen) vid den svenska beskickningen i Istanbul Johannes Kolmodin ingick. Hans bidrag sägs ha varit bokstaven ö." (Ingemar Karlsson, Turkiets historia, 2015)
| |||||||||||