Naqshbandi
I Naqshbandis artikel kommer vi att utforska en rad perspektiv och reflektioner kring detta ämne som har fångat mångas uppmärksamhet. Från dess ursprung till dess nuvarande implikationer kommer vi att fördjupa oss i dess relevans i dagens värld och hur det har påverkat olika aspekter av samhället. Genom detaljerad analys och expertutlåtanden kommer vi att presentera en bred och komplett vision av Naqshbandi, med syftet att förstå dess betydelse och inflytande inom olika sfärer av det dagliga livet.
Naqshbandi är en sufisk orden (tariqah) inom islam.
Det är den enda orden inom sufismen som för sin härkomst till den islamiska profeten Muhammed, via Abu Bakr as-Siddiq, den förste kalifen och en av Muhammeds första följeslagare. Några grenar av orden för emellertid sin härkomst tillbaka till Alī ibn Abī Tālib, kusin till Muhammed.
Orden fick sitt namn efter Baha-ud-Din Naqshband Bukhari (1318–1389) och hade sin tidiga spridning i den persisktalande världen. Ordens grundregler är författade på persiska.
Under 1600-talet och 1700-talet gjorde naqshbandi-orden i inbrytningar i nordvästra Kina. I mitten på 1700-talet splittrades naqshbandi två starkt rivaliserande ordnar, den "tysta" khufiyya-orden och den "ljudliga" jahriyya-orden, vilka hade olika syn på om dhikr skulle utföras i tystnad eller högröstat.
Referenser
- ^ Zelkina, Anna (2000). Quest for God and Freedom: Sufi Responses to the Russian Advance in the North Caucasus. NYU Press. sid. 77
- ^ ”Muhammad Baha'uddin Shah Naqshband May Allah Bless His Secret and Sanctify His Soul”. Naqshbandi - Sufi Way. Arkiverad från originalet den 15 november 2012. https://web.archive.org/web/20121115192506/http://www.naqshbandi.org/chain/17.htm. Läst 3 augusti 2013.
- ^ David G. Atwill, The Chinese Sultanate: Islam, Ethnicity, and the Panthay Rebellion in Southwest China, 1856-1873 (Stanford, Calif.: Stanford University Press, 2005), ss. 131-2.
| ||||||||||||||||
