Selenografi
I den här artikeln kommer vi att utforska den fascinerande världen av Selenografi. Från dess inverkan på dagens samhälle till dess relevans i historien har Selenografi fångat många människors uppmärksamhet genom åren. Genom detaljerad analys kommer vi att undersöka de olika aspekterna av Selenografi, reda ut dess mysterier och upptäcka dess sanna innebörd. Med ett kritiskt och objektivt perspektiv kommer vi att fördjupa oss i de mångfaldiga dimensionerna av Selenografi, och försöka förstå dess betydelse och inflytande i livets olika sfärer. Så gör dig redo för en spännande resa när vi går djupare in i ämnet Selenografi och upptäcker allt det har att erbjuda.
Selenografi är studiet av ytan och de fysiska kännemärkena på månen. Historiskt sett har selenograferna sysslat med att rita kartor och namnge månhav, kratrar, bergskedjor och andra formationer. Det arbetet var till stor del färdigt för månens framsida då högupplösta bilder togs av rymdsonder under den tidiga rymderan. Den bakre sidan kunde då börja namnges. Vissa regioner, särskilt runt polerna, är dock dåligt undersökta och den exakta lokaliseringen för många formationer kan vara felaktiga med flera kilometer.
Etymologi
Ordet selenografi kommer från den grekiska gudinnan Selene och ordet γράφω (graphō, “jag skriver”).
Tidiga månkartor
Följande fem månkartor tillhörde de allra först framställda.
- Michel Florent van Langren, 1645
- Jan Hevelius, Selenographia, 1647 (Se bild)
- Giovanni Battista Riccioli och Francesco Maria Grimaldi, Almagestum novum, 1651
- Giovanni Domenico Cassini, 1679 (ny upplaga 1787)
- Tobias Mayer, 1749, publicerad 1775
Se även
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
Noter
- ^ Ewen A. Whitaker (1999) (på engelska). Mapping and Naming the Moon: A History of Lunar Cartography and Nomenclature. Cambridge University Press. ISBN 0-521-62248-4
