Avesta (religiös skrift)

I dagens värld har Avesta (religiös skrift) blivit ett ämne av stor betydelse och intresse för en mängd olika människor. Oavsett om vi pratar om en persons dagliga liv, ett aktuellt ämne eller en historisk händelse är det omöjligt att bortse från den relevans och inflytande som Avesta (religiös skrift) har på våra liv. I den här artikeln kommer vi att i detalj utforska de olika aspekterna relaterade till Avesta (religiös skrift), analysera dess inverkan på samhället, dess utveckling över tid och konsekvenserna det har för framtiden. Från dess betydelse på ett personligt plan till dess inflytande på en global nivå, är Avesta (religiös skrift) ett ämne som förtjänar vår uppmärksamhet och reflektion.

Avesta
Fransk översättning av Avesta av Ignace Pietraszewski, Berlin, 1858.
Fransk översättning av Avesta av Ignace Pietraszewski, Berlin, 1858.
Originaltitelokänd; medelpersiska: Abestāg
Originalspråkavestiska
LandAiryanem Vaejah (Iran)
Ämnefilosofi, religion, kosmologi, geografi, medicin
Genrelyrik, prosa
Utgivningsår1500-600 f.Kr.
HuvudpersonerZarathustra, Vishtaspa, Yima

Avesta (medelpersiska: abestāg "fundament") är en boksamling som innehåller zoroastrismens heliga skrifter som är författad på avestiska språket.

Avestas delar

Den moderna forskningen delar in Avesta i två delar:

  • Äldre Avesta, som är författad på fornavestisk dialekt (cirka 1600–1200 f.Kr.)
  • Yngre Avesta, som är författad på senavestisk dialekt (cirka 1100-400 f.Kr.)

Enligt den inhemska traditionen bestod Avesta egentligen av 21 böcker fördelade på 815 kapitel. Den första skriftliga sammanfattningen av dessa förut genom muntlig tradition bevarade böcker gjordes runt 500-talet f.Kr. Men under de omvälvningar som följde på Alexander den stores erövringståg och senare under seleukidernas och arsakidernas välde gick en stor del av den ursprungliga Avesta för alltid förlorad.

Det avestiska alfabetet

Under senantiken talade man medelpersiska i sydvästra Iran och medelpersiska blev ett viktigt språk för zoroastrisk lärdom. Det finns en rik medelpersisk litteratur, den så kallade pahlavilitteraturen. På 300-talet e.Kr. skrev man för första gången ned 345 kapitel (av de ursprungliga 815) på avestiska med det nyuppfunna avesta-alfabetet som var en förenkling av det svårlästa pahlavialfabetet.

De medelpersiska översättningarna och kommentarerna till Avesta kallas för zand.

Källor

Referenser

  1. ^ Prods Oktor Skjæarvø, "Hymnic Composition in the Avesta,” Die Sprache, 36, 1994, s. 199–243.

Externa länkar