I dagens artikel ska vi prata om Albert Camus, ett ämne som varit föremål för stort intresse de senaste åren. Albert Camus är ett ämne som berör ett stort antal människor runt om i världen, så det är viktigt att känna till alla aspekter relaterade till det. I den här artikeln kommer vi att utforska olika aspekter av Albert Camus, från dess historia och evolution, till dess implikationer idag. Dessutom kommer vi att ta upp olika perspektiv och åsikter om Albert Camus, i syfte att erbjuda en heltäckande syn på detta ämne. Följ med oss på denna upptäcktsresa och lärande om Albert Camus.
Albert Camus | |
Albert Camus 1957. | |
Född | Albert Camus 7 november 1913 Mondovi, Constantine, Franska Algeriet |
---|---|
Död | 4 januari 1960 (46 år) Villeblevin, Yonne, Frankrike |
Yrke | Författare, journalist |
Nationalitet | Fransk |
Språk | Franska |
Verksam | 1935–1960 |
Genrer | roman |
Litterära rörelser | Absurdism Existentialism |
Noterbara verk | Främlingen (1942) Pesten (1947) |
Priser | Nobelpriset i litteratur 1957 |
Hemort | Frankrike |
Partner | Blanche Balain, María Casares, Mamaine Koestler, María Casares, Catherine Sellers och Mette Ivers |
Namnteckning | |
Albert Camus (IPA: /al'bɛʁ ka'my/), född 7 november 1913 i Mondovi (nuvarande Dréan) i Franska Algeriet, död 4 januari 1960 i Villeblevin i Frankrike, var en fransk författare, filosof och 1957 års nobelpristagare i litteratur, som den näst yngste i historien – 44 år gammal.
Hans författarskap har varit viktigt för framväxten av bland annat le nouveau roman ("den nya romanen"), även om företrädare för den tagit avstånd från honom. Återspeglingar av Camus skildringar av ångest och vilsenhet kan märkas i litteraturen ända fram till det sena nittonhundratalets litteratur.
Lars Gustafsson skriver i en essä: ”Allt vad denne författare skrev förblir intressant. Han kommer med i det Harold Bloom kallar ’the Western Canon’, de oundgängliga skrifterna. Han ställer de stora djupa frågorna”.
Albert Camus föddes som pied-noir i Franska Algeriet och växte upp i arbetarklassmiljö. Hans far avled tidigt, och hans tidiga år bestod av en nära relation till modern. Trots fattig uppväxt fick Camus tillfälle att studera, vilket senare ledde till mer omfattande studier i filosofi. Åren 1937–1939 var Camus medlem i kommunistpartiet.
År 1938 började han arbeta som tidningsman. Han befann sig i Paris när tyskarna under andra världskriget invaderade Frankrike 1940. Camus försökte fly men anslöt sig till slut till franska motståndsrörelsen, där han tjänstgjorde som redaktör samt chefredaktör för dess olagliga tidning Combat under åren 1945–1947.
Albert Camus första stora bidrag till världslitteraturen bestod av den koncentrerade berättelsen Främlingen, utgiven 1942, som kanske är hans mest lyckade existentiella verk. Även romanen Pesten från 1947 är ett av den franska litteraturens främsta verk och har ofta betraktats som en av existentialismens klassiker. Lars Gustafsson rankar Pesten som Camus allra bästa roman.
Jean-Paul Sartre bidrog starkt till Camus genombrott genom att utpeka romanen Främlingen som en representant för existentialismen. Man kan säga att Sartre och Camus en tid var existentialismens främsta banerförare. Camus visar i sina verk på det absurda, slumpmässiga och till synes meningslösa i människans tillvaro; hans nihilism bär drag av Nietzsches filosofi.
Albert Camus tilldelades nobelpriset i litteratur 1957 med motiveringen "För hans betydelsefulla författarskap, som med skarpsynt allvar belyser mänskliga samvetsproblem i vår tid". Han var nominerad till priset redan 1949.
Asteroiden 12696 Camus är uppkallad efter honom.
Albert Camus omkom i en bilolycka i Villeblevin i departementet Yonne i centrala Frankrike den 4 januari 1960, i en Facel Vega. Bilen kördes av hans förläggare Michel Gallimard, som också avled efter bilolyckan. I portföljen bredvid honom i bilvraket låg manuset till självbiografin ”Den första människan”, senare postumt utgiven.
Camus grav finns i kommunen Lourmarin i Vaucluse i södra Frankrike, där han vilar tillsammans med sin hustru Francine i en enkel opretentiös grav omgärdad av lavendel. Gravstenen är liten och består enbart av namn och årtal.
I samband med 50-årsminnet föreslog den dåvarande presidenten Sarkozy i december 2009 att Camus kvarlevor skulle flyttas till Panthéon i Paris och begravas bredvid nationalhjältarna Victor Hugo och Émile Zola. Det hela rann sedermera ut i sanden. Men frågan var väckt och var så nära ett adlande av Camus, som man kan komma.
|
|
|