I dagens värld har Eduard Mörike blivit ett relevant ämne som fler och fler är intresserade av att utforska. Från dess ursprung till dess inverkan på det samtida samhället har Eduard Mörike fångat uppmärksamheten hos både akademiker, forskare och hobbyister. I syfte att bättre förstå detta fenomen erbjuder den här artikeln en heltäckande bild av Eduard Mörike, utforskar dess många aspekter och belyser dess inflytande på olika aspekter av det dagliga livet. Genom detaljerad analys och multidisciplinära ansatser försöker den ge läsaren ett brett och berikande perspektiv på Eduard Mörike och dess relevans i dagens värld.
Eduard Mörike | |
Född | Eduard Friedrich Mörike 8 september 1804 (ej angiven kalender, antar gregoriansk) Ludwigsburg, Tyskland |
---|---|
Död | 4 juni 1875 (ej angiven kalender, antar gregoriansk) (70 år) Stuttgart |
Begravd | Pragfriedhof |
Medborgare i | Kungariket Württemberg |
Utbildad vid | Eberhard-Ludwigs-Gymnasium Tübinger Stift, evangaliska seminarierna i Maulbronn och Blaubeuren |
Sysselsättning | Poet, universitetslärare, tecknare, berättare, församlingspräst, författare, översättare, luthersk pastor |
Föräldrar | Carl Friedrich Mörike Charlotte Mörike |
Utmärkelser | |
Maximiliansorden för konst och vetenskap (1862) Fredriksorden (1864) | |
Namnteckning | |
Redigera Wikidata |
Eduard Friedrich Mörike, född 8 september 1804 i Ludwigsburg, död 4 juni 1875 i Stuttgart, var en tysk präst, poet och prosaförfattare som skrev i romantisk stil.
Asteroiden 9204 Mörike är uppkallad efter honom.
Mörike studerade teologi vid universitetet i Tübingen och arbetade som luthersk kyrkoherde i Cleversulzbach, dock utan större övertygelse. Han pensionerades redan 1843 efter att under lång tid ha försummat sina plikter i tjänsten.
Mörike förde ett tillbakadraget liv under små omständigheter. 1832 debuterade han med Maler Nolten, en romantisk utvecklingsroman med Goethes Wilhelm Meister som förebild. Den omarbetades senare av författaren och utgavs postumt 1877. Bland hans smärre berättelser märks Mozart auf der Reise nach Prag (1856; första svenska översättning 1919), tillägnad hans älsklingsmusiker med vilken han kände frändskap. Mörike blev dock främst känd som lyriker. I sina Gedichte (1838) anslöt han sig till Goethe och folkvisorna. Dikterna är omedelbara, klara och melodiska, romantiska i sin stämningsrikedom och innerliga naturkänsla, därutöver formade med klassisk smak och behärskning, särskilt känd blev hans Auf eine Lampe, som i sin stil påminner om John Keats.
Gedichte tonsattes 1888 av Hugo Wolf. Dikter ur samlingen har annars tonsatts av kompositörer som Johannes Brahms och Robert Schumann.
Mörike skildrar med förkärlek naturen, en natur som framstår som magisk, mystisk och besjälad. Också det undermedvetna är ett centralt motiv, där uppehåller sig Mörike särskilt vid själsliga sjukdomstillstånd. I den senare diktningen får lekfullhet och humor större spelrum än tidigare.
Mörike var även en driven prosaförfattare som behärskade flera former, från den lokalt förankrade folksagan till kriminalberättelsen.
Mörikes klassiska skolning visade sig annars i hexameteridyller som Idylle vom Bodensee (1846). Mörikes arbeten utgavs bland annat av H. Mayne (3 band, 1909), som även författade en biografi över Mörike.
Några av Mörikes verk vid sidan av lyriken:
Hans Gesammelte Schriften (Samlade skrifter) omfattar fyra volymer.
Ett urval av Mörikes dikter översattes av Elof Hellquist, C.V.A. Strandberg och Anders Österling och ingick i Världslitteraturen (1928). "Dikter i J. Edfelt, Nya tolkningar, 1945, och i All världens lyrik, 1943." (Litteraturhandboken, 1983)
|