Inom ramen för Pjotr Vjazemskij är det nödvändigt att reflektera över betydelsen av denna aspekt idag. Oavsett om det är på en personlig, social eller professionell nivå, spelar Pjotr Vjazemskij en avgörande roll i vårt dagliga liv. Från dess ursprung till dess relevans i dagens samhälle är det viktigt att förstå hur Pjotr Vjazemskij har utvecklats över tiden och dess inverkan på den moderna världen. I den här artikeln kommer vi att utforska olika aspekter relaterade till Pjotr Vjazemskij, analysera dess inflytande i olika sammanhang och erbjuda en heltäckande bild av dess betydelse idag.
Pjotr Vjazemskij | |
Född | 12 juli 1792 (g.s.) Moskva |
---|---|
Död | 10 november 1878 (g.s.) (86 år) Baden-Baden |
Begravd | Tichvinkyrkogården |
Medborgare i | Kejsardömet Ryssland |
Sysselsättning | Poet, litteraturkritiker, historiker, memoarförfattare, journalist, språkvetare, författare, översättare, Polonophile |
Befattning | |
Medlem av Riksrådet | |
Maka | Vera Vjazemskaja |
Barn | Maria Petrovna Valujeva (nee Vjazemskaja) (f. 1813) Praskovja Petrovna Vjazemskaja (f. 1817) Pavel Vjazemskij (f. 1820) Nadezjda Petrovna Vjazemskaja (f. 1822) |
Föräldrar | Andrej Vjazemskij |
Utmärkelser | |
Sankt Annas orden, första klass Sankt Vladimirs orden, fjärde klassen Sankt Alexander Nevskij-orden Sankt Stanislausorden, första klassen Sankt Annas orden, andra klass Ryska vita örnens orden Sankt Annas orden, andra klass med kejsarkrona | |
Redigera Wikidata |
Pjotr Andrejevitj Vjazemskij (ryska: Пётр Андреевич Вяземский), född den 12 juli 1792 i Moskva, död den 10 november 1878 i Baden-Baden, var en rysk furste, poet och kritiker.
Vjazemskij tjänstgjorde först i utrikeskollegiet, sedan under Nikolaj Novosiltsov i Warszawa, men måste för sina liberala tänkesätt lämna statstjänsten och slog sig ned i Moskva som skriftställare. Han var en bland stiftarna av litteraturföreningen Arzamas. Hans originaldiktning i den satiriska och reflekterande genren var obetydlig, men som litteraturkritiker var han ganska framstående, och hans biografi över Fonvizin (1848) har bestående värde. På 1830-talet inträdde han åter i statstjänst, tog avsked 1858 och vistades huvudsakligen i utlandet.
|