Idag är Machado de Assis ett ämne som har fångat uppmärksamheten hos miljontals människor runt om i världen. Med sin betydande inverkan på olika områden i livet har Machado de Assis visat sig vara ett fenomen värt att utforska och förstå på djupet. Från dess ursprung till dess nuvarande utveckling har Machado de Assis satt en outplånlig prägel på samhället, kulturen, politiken och tekniken. Genom den här artikeln kommer vi att fördjupa oss i komplexiteten och återverkningarna av Machado de Assis, och undersöka dess många aspekter och dess inflytande på den samtida världen. Följ med oss på denna spännande resa för att upptäcka och reflektera över Machado de Assis i dess fullhet.
Machado de Assis | |
Född | Joaquim Maria Machado de Assis 21 juni 1839 Rio de Janeiro, Brasilien |
---|---|
Död | 29 september 1908 (69 år) Rio de Janeiro, Brasilien |
Medborgare i | Brasilien |
Sysselsättning | Författare, översättare, dramatiker, litteraturkritiker, poet, journalist, språkvetare, typograf |
Befattning | |
Stol 23 i Academia Brasileira de Letras | |
Arbetsgivare | O Espelho A Marmota |
Maka | Carolina Augusta Xavier de Novais |
Utmärkelser | |
Riddare av Kejserliga Brasilianska Rosenorden (1867) Officer av Kejserliga Brasilianska Rosenorden (1888) | |
Namnteckning | |
Redigera Wikidata |
Joaquim Maria Machado de Assis, född 21 juni 1839 i Rio de Janeiro, död 29 september 1908 i samma stad, var en brasiliansk författare. Han har kallats "den brasilianska litteraturens fader" och var ordförande på livstid i Academia Brasileira de Letras, den brasilianska litterära akademin. de Assis skrev i många olika stilar, poesi, romankonst, krönikor, drama, korthistorier, journalism och litteraturkritik.
de Assis var arbetarson och självlärd författare och började skriva poesi som ung typograflärling. Hans tidigare arbeten hämtade inspiration från senromantiken, men det är framför allt för de prosaverk han skrev efter 1880 som han är ihågkommen. Bland dessa kan nämnas romanerna Memórias póstumas de Brás Cubas (1881, på svenska Brás Cubas postuma memoarer), Quincas Borba (1892) och Dom Casmurro (1900).