I den här artikeln kommer vi att utforska ämnet Henrik Wergeland på djupet, analysera dess mest relevanta aspekter och dess inverkan i olika sammanhang. Från dess ursprung till dess nuvarande utveckling kommer vi att fördjupa oss i detaljerna som har kännetecknat Henrik Wergeland över tiden, såväl som de framtidsperspektiv som föreställs kring detta ämne. Genom ett multidisciplinärt synsätt ska vi undersöka hur Henrik Wergeland har påverkat olika områden, från kultur till vetenskap, politik och samhället i stort. Likaså kommer vi att reflektera över de implikationer som Henrik Wergeland har haft på människors dagliga liv, såväl som på det globala panoramat. I slutändan syftar denna artikel till att ge en heltäckande bild av Henrik Wergeland, vilket ger läsaren en djup och berikande förståelse för detta spännande ämne.
Henrik Wergeland | |
Född | Henrik Arnold Wergeland 17 juni 1808 Kristiansands kommun, Norge |
---|---|
Död | 12 juli 1845 (37 år) Christiania |
Begravd | Vår Frelsers gravlund |
Andra namn | Siful Sifadda |
Medborgare i | Norge |
Utbildad vid | Universitetet i Oslo Oslo katedralskole |
Sysselsättning | Poet, arkivarie, journalist, teolog, historiker, författare, dramatiker |
Befattning | |
Norges riksarkivarie (1840–1845) | |
Maka | Amalie Sofie Bekkevold (g. 1839–) |
Barn | Olaf Knudsen (f. 1835) |
Föräldrar | Nicolai Wergeland Alette Dorothea Wergeland |
Släktingar | Camilla Collett (syskon) Oscar Wergeland (syskon) |
Redigera Wikidata |
Henrik Arnold Thaulow Wergeland, född i Kristiansand 17 juni 1808, död 12 juli 1845 i Oslo, var en norsk författare.
Wergeland var det äldsta barnet till Nicolai Wergeland och Alette Dorothea, född Thaulow. I dopattesten är hans namn Henrich Arnold Verge Land, men senare började familjen att använda namnet Wergeland.
År 1817, strax efter Wergeland fyllde nio år flyttade familjen från Kristiansand till Eidsvold där hans far skulle arbeta sig som pastor. Under uppväxten i Eidsvold stärktes hans intresse för det konstitutionella arbete i riksdagens möte 1814 där hans far, som en av ledamöterna från Eidsvold, hade deltagit i författningskommittén. Wergeland kom därmed att kalla sig "konstitutionens sex år äldre bror" och var alla dagar knuten till sin hemby, där "Norra Frihed" föddes. Han fick utbildning hemma i prästgården och katedralskolan i Kristiania.
Wergeland var aktiv inom flera samhällsområden i Norge efter 1814. Det handlade mycket om allmän utbildning och vård. Hans bidrag till den nya staten var främst av nationalistisk natur, mycket passionerad och ibland kontroversiell. Dessutom engagerade han sig för förtryckta människor i andra delar av världen, såsom de växande nationella rörelserna i Polen, Irland och Brasilien. Han tog också parti för Indien mot Storbritanniens kolonialism. Som person kunde han vara oförutsägbar, något som förstärktes genom hans växande alkoholism.
Henrik Wergeland var engagerad i att upphäva den så kallade judeparagrafen, som förbjöd judar från att komma till Norge. I sina dikter "Jöden" (1842) och "Jödinden" (1844) gav han uttryck för sina känslor gentemot judarna. Sina mera praktiska synpunkter i frågan utvecklade han i en skrift riktad till Norges storting. Wergeland omfattade tanken på att judarna i Norge skulle kunna bidra till ett ökat välstånd genom både kapital och arbete. Resultatet av hans ansträngningar blev att stortinget år 1851 upphävde förbudet mot judisk invandring till Norge och i gengäld gav dem samma rättigheter som norrmän, däribland även rätten att delta i ståndsrepresentationen. Wergeland fick själv inte uppleva denna reform men då han dog höll judarna i Sverige en särskild sorgehögtid till hans minne. Efter en insamling bland judar i Europa restes en minnesvård på hans grav 1857.
Henrik Wergeland ansåg att Norges skriftspråk skulle förnorskas. Han var Norges förste riksarkivarie från 1841 till sin död. Hans grav återfinns på Vår Frelsers gravlund i Oslo.
Wergeland var äldste sonen till prästen Nikolai Wergeland (1780–1848), som var med och förklarade Norge självständigt i Eidsvoll 1814.
|