I dagens värld har Eljudne blivit ett relevant ämne av stort intresse för en bred publik. Effekten av Eljudne har märkts inom olika samhällsområden, från politik till kultur, ekonomi och teknik. Dess inflytande har inga gränser och dess närvaro blir allt tydligare i vardagen. I den här artikeln kommer vi att grundligt utforska fenomenet Eljudne och analysera dess implikationer i dagens samhälle.
Eljudne eller Eljudner (isländska Éljúðnir) är i nordisk mytologi en stor sal i Hels dödsrike i Nifelheim, där Balder vistas efter sin död.
I Snorre Sturlassons Gylfaginning, kapitel 34, berättas hur Oden, som förutsåg vilka olyckor som Lokes barn med Angerboda kunde leda till, beslöt att sända dem till platser där de inte skulle göra alltför stor skada. Midgårdsormen störtades i havet, Fenrisulven fjättrades vid klippan Gjöll och Hel kastades ner till Nifelheim i underjorden.
|
|
Det mytologiska begreppet Éljúðnir förekommer också i drapan Málsháttakvæði, som troligen skrevs av biskop Bjarne Kolbeinsson på Orkneyöarna omkring år 1200. Dikten rör ett kärlekssvek som författaren drabbats av, och består av versifierade ordspråk, talesätt och mytologiska anspelningar tänkta att ur olika perspektiv belysa författarens olycka. I nionde strofen nämns Friggs sorg vid sonens död: Hermod sänds att återföra honom till de levande, men Eljúðnir – som väl här närmast får betraktas som en metonym för dödsriket – behåller Balder.
Omnämnandet visar att Éljúðnir var ett känt mytologiskt begrepp vid denna tid. (Málsháttakvæði och Snorres Edda är oberoende källor.)
Ordet éljúðnir brukar översättas ”fuktig av regn”, av él (”skur”) och úðnir, av úði (”lätt duggregn”). Översättningen bygger på en neutral grundbetydelse av ordet él, som dock vanligen har innebörden ”hagelskur” eller ”snöby”. I namn, liksom i kenningar, har ordet ofta betydelsen ”storm”, som i Élivágar, ”Stormvågor”.