Vidfinn

I dagens värld har Vidfinn blivit ett ämne av stor betydelse och debatt. Relevansen av Vidfinn har överskridit olika områden, från vetenskap till populärkultur, genererat motstridiga åsikter och utlöst oändliga diskussioner. Vikten av att förstå och ta itu med Vidfinn på ett heltäckande sätt är grundläggande, eftersom dess implikationer inte bara påverkar på individnivå, utan också har återverkningar på kollektiv nivå. I den här artikeln kommer vi att utforska olika perspektiv på Vidfinn, analysera dess innebörd, implikationer och hur det har format vårt nuvarande samhälle.

Vidfinns båda barn Bil och Hjuke som åtföljer månen och bär en så på en bärstång mellan sig, ”såsom man kan se från jorden”, enligt Snorre (Gylfaginning 11). I den nedre bilden har kontrasten förstärkts.

Vidfinn (fornvästnordiska Viðfinnr, ”skogsjägare”) är i nordisk mytologi far till barnen Bil och Hjuke, som kidnappades av månguden Måne då de var på väg från brunnen Byrge med en så, som de bar på axlarna med såstången Simul. Detta berättas i Snorres Edda, Gylfaginning, kapitel 11. Snorre skriver: ”De barnen följer Måne, såsom man kan se från jorden.” Eftersom man kan se dem från jorden, kan det alltså röra sig om en bild som syns på månen.

Vidfinn är en i övrigt okänd gestalt. Viktor Rydberg identifierade honom utan egentlig grund med ”alvfursten” Ivalde och Anne Holtsmark antog honom vara ”gubben i månen”.

Namnet Vidfinn har tolkats på olika sätt, men den mest etablerade översättningen utgår från viðr, ”trä; träd, skog” och finnr, ”jägare, same”. Enligt John Lindow har namnet en klar etnisk syftning: Vidfinn har tillhört samerna och detsamma bör väl då också gälla hans två bortrövade barn. En äldre tolkning att Bil och Hjuke skulle ha varit dvärgar saknar källstöd. Snorre verkar beskriva dem som människobarn, men i Gylfaginning 35 uppger han att ”Bil räknas till asynjorna”. Anne Holtsmark gissar att hon kan ha tillhört diserna.

Källor

  1. ^ Björn Collinder, Snorres Edda, Forum 1970, sid 145.
  2. ^ Rudolf Simek, Dictionary of Northern Mythology, D.S. Brewer 2007, sid 37. ISBN 978-0-85991-513-7
  3. ^ Viktor Rydberg, Fädernas gudasaga, Ivalde sid 281–283 och Vidfinn sid 305.
  4. ^ Anne Holtsmark, ”Bil og Hjuke” i Maal og Minne 1945, sid 139–154.
  5. ^ John Lindow, Norse Mythology: A Guide to the Gods, Heroes, Rituals, and Beliefs, Oxford University Press 2001, sid 315. ISBN 978-0-19-515382-8
  6. ^ Gylfaginning 11.

Kommentarer

  1. ^ Asynjor kallades, enligt Snorre, asarnas hustrur och döttrar. Asarna gifte sig inte inom den egna ätten varför både jättinnor, vaner och diser kan ha räknats som asynjor.
Enciclo
Wikious
Sapientia
Scientia
Boobota
Anandapedia
Sagapedia
Wikithot