Bert Sakmann

Idag är Bert Sakmann ett ämne av stor relevans och intresse för samhället i stort. Med teknikens framsteg och globaliseringen har Bert Sakmann blivit ett allt viktigare ämne inom olika områden, från politik till vetenskap. I den här artikeln kommer vi att utforska i detalj de olika aspekterna relaterade till Bert Sakmann, från dess ursprung och utveckling till dess inverkan idag. Dessutom kommer vi att analysera de olika perspektiven och åsikterna om Bert Sakmann, för att kunna erbjuda en komplett och objektiv vision av detta ämne som är så relevant idag.

Bert Sakmann Nobelpristagare i fysiologi eller medicin 1991
Bert Sakmann, 2007.
Född12 juni 1942 (81 år)
Stuttgart
Medborgare iTyskland och Nazityskland
Utbildad vidUniversity College London
Münchens universitet
Tübingens universitet
Freiburgs universitet
Göttingens universitet
SysselsättningBiolog, läkare, universitetslärare, biofysiker, fysiolog
ArbetsgivareGöttingens universitet
Ruprecht-Karls-Universität Heidelberg
Utmärkelser
Nobelpriset i fysiologi eller medicin, 1991
Se lista
Redigera Wikidata

Bert Sakmann, född 12 juni 1942 i Stuttgart, Tyskland, är en tysk cellfysiolog. Han erhöll Nobelpriset i fysiologi eller medicin 1991 tillsammans med Erwin Neher, för deras arbete med "funktionen av enstaka jonkanaler i celler" och uppfinningen av patchklämman. Sakmann var professor vid Heidelbergs universitet och är vetenskaplig ledamot emeritus av Max Planck-institutet för medicinsk forskning i Heidelberg, Tyskland. Sedan 2008 leder han en emeritusforskningsgrupp vid Max Planck Institute of Neurobiology.

Biografi

Sakmann är son till Annemarie (född Schaefer), sjukgymnast, och Bertold Sakmann, teaterregissör. Han gick i folkskola i Lindau och tog studentexamen på Wagenburg gymnasium i Stuttgart 1961. Han studerade därefter medicin från 1967 och framåt i Tübingen, Freiburg, Berlin, Paris och München. Efter att ha avslutat sina medicinska studier vid Ludwig-Maximilians University i München blev han medicinsk assistent 1968 vid Münchens universitet, samtidigt som han arbetade som vetenskaplig assistent vid Münchens Max-Planck-Institut für Psychiatrie, i neurofysiologiavdelningen under Otto Detlev Creutzfeldt. År 1971 flyttade han till University College London, där han arbetade vid institutionen för biofysik under Bernard Katz och avslutade 1974 sin doktorsavhandling, under titeln Elektrophysiologie der neuralen Helladaptation in der Katzenretina på medicinska fakulteten vid Göttingen University.

Senare under 1974 återvände Sakmann till Otto Creutzfeldts labb, som under tiden hade flyttat till Max Planck-institutet för biofysisk kemi i Göttingen och började arbeta i membranbiologigruppen 1979. År 1990 flyttade han till en tjänst vid fakulteten för naturvetenskaplig medicin vid Heidelbergs universitet där han ett år senare blev professor vid biologiska fakulteten.

I juni 2009 meddelade Peter Gruss, ordförande för Max Planck Society, att Sakmann skulle fungera som vetenskaplig chef för Max Planck Florida Institute, organisationens biomedicinska forskningsanläggning vid Florida Atlantic University i Jupiter, Florida.

Utmärkelser och hedersbetygelser

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Bert Sakmann, 25 juli 2021.

Noter

  1. ^ Encyclopædia Britannica, Bert Sakmann, läst: 9 oktober 2017.
  2. ^ Munzinger Personen, Bert Sakmann, läst: 9 oktober 2017.
  3. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 10 december 2014, licens: CC0.
  4. ^ Mathematics Genealogy Project.
  5. ^ ”Nobel autobiography”. Nobel autobiography. http://nobelprize.org/nobel_prizes/medicine/laureates/1991/sakmann-autobio.html. 
  6. ^ Hamill, O. P.; Marty, A.; Neher, E.; Sakmann, B.; Sigworth, F. J. (1981). ”Improved patch-clamp techniques for high-resolution current recording from cells and cell-free membrane patches”. Pflügers Archiv: European Journal of Physiology 391 (2): sid. 85–100. doi:10.1007/BF00656997. PMID 6270629. 
  7. ^ Betz, W.; Sakmann, B. (1971). ”"Disjunction" of frog neuromuscular synapses by treatment with proteolytic enzymes”. Nature New Biology 232 (29): sid. 94–95. doi:10.1038/newbio232094a0. PMID 4328253. 
  8. ^ Betz, W.; Sakmann, B. (1973). ”Effects of proteolytic enzymes on function and structure of frog neuromuscular junctions”. The Journal of Physiology 230 (3): sid. 673–688. doi:10.1113/jphysiol.1973.sp010211. PMID 4352108. 
  9. ^ ”Bert Sakmann – Biographical, The Nobel Prize in Physiology or Medicine 1991”. NobelPrize.org. Nobel Media AB. https://www.nobelprize.org/prizes/medicine/1991/sakmann/biographical/. 
  10. ^ läs online, www.cuimc.columbia.edu .
  11. ^ läs online, www.jeantet.ch .
  12. ^ The Nobel Prize in Physiology or Medicine 1991, Nobelprize.org (på engelska), Nobelstiftelsen, läs online, läst: 22 november 2020.
  13. ^ Table showing prize amounts (på engelska), Nobelstiftelsen, läs online, läst: 22 november 2020.
  14. ^ läs online, harveypz.net.technion.ac.il .
  15. ^ läs online, www.sfn.org .
  16. ^ Doctor honoris causa: Bert Sakman (på spanska), Universidad de Alicante, läs online.
  17. ^ List of Royal Society Fellows 1660-2007, Royal Society, s. 313, läs online.
  18. ^ Übergabe des Ordenszeichens durch den Ordenskanzler HANS GEORG ZACHAU an BERT SAKMANNbei der öffentlichen Sitzung in der Aula der Rheinischen Friedrich-Wilhelms-Universität in Bonn am 4. Juni 1996 (på tyska), läs online.
  19. ^ läs online, www.physoc.org , läst: 2 maj 2017.
  20. ^ läs online, www.physoc.org , läst: 3 maj 2017.

Externa länkar