I dagens värld har George H. Whipple blivit ett relevant ämne som genererar debatter och kontroverser inom olika områden. Från den politiska till den kulturella sfären har George H. Whipple fångat uppmärksamheten hos olika samhällsaktörer, som uttryckt motstridiga åsikter i frågan. I denna situation är det väsentligt att noggrant analysera konsekvenserna och konsekvenserna av George H. Whipple, samt reflektera över de möjliga lösningar och alternativ som kan föreslås. I den här artikeln kommer vi att i detalj utforska betydelsen av George H. Whipple och dess inverkan på dagens samhälle, i syfte att uppmuntra till konstruktiv debatt och utbyte av idéer.
George H. Whipple | |
Född | 28 augusti 1878 Ashland, USA |
---|---|
Död | 1 februari 1976 (97 år) Rochester, USA |
Begravd | Mount Hope Cemetery |
Medborgare i | USA |
Utbildad vid | Yale University Johns Hopkins School of Medicine Phillips Academy Johns Hopkins University |
Sysselsättning | Läkare, patolog |
Arbetsgivare | University of Rochester University of California |
Utmärkelser | |
Nobelpriset i fysiologi eller medicin (1934) George M. Kober Medal (1939) Jessie Stevenson Kovalenko Medal (1962) | |
Redigera Wikidata |
George Hoyt Whipple, född 28 augusti 1878 i Ashland, Grafton County, New Hampshire, död 1 februari 1976 i Rochester, Monroe County, New York, var en amerikansk läkare och patolog.
Whipple utbildades vid Phillips Academy och sedan Yale University där han tog en BA-examen år 1900. Han genomgick läkarutbildningen vid Johns Hopkins University där han tog doktorsexamen 1905.
År 1914 utsågs Whipple till professor i forskningsmedicin och chef för Hooperstiftelsen för medicinsk forskning vid University of California Medical School. Han var dekanus där 1920 och 1921. Whipple blev därefter professor och chef för patologi för nya School of Medicine and Denistry vid University of Rochester. Whipple tjänstgjorde där som dekanus till 1954 och förblev vid Rochester för resten av sitt liv.
Whipples forskning handlade i huvudsak om perniciös anemi och om fysiologi och patologi i levern. Frieda Robscheit-Robbins arbetade nära Whipple, och de gav tillsammans ut 21 rapporter från 1925 till 1930. År 1934 erhöll han, tillsammans med George R. Minot och William P. Murphy, Nobelpriset i fysiologi eller medicin för upptäckten att perniciös anemi kan behandlas med leverdiet.
|