Hugo Theorell

Hugo Theorells artikel kommer att utforska på ett detaljerat och informativt sätt om .... Detta ämne är av stor relevans idag och dess inverkan kan märkas i olika aspekter av det dagliga livet. Genomgående i artikeln kommer olika perspektiv och åsikter från experter inom området att analyseras, i syfte att ge läsaren en heltäckande och uppdaterad vision om detta ämne. Likaså kommer fallstudier och konkreta exempel att undersökas som ska illustrera betydelsen och omfattningen av Hugo Theorell i dagens samhälle. Denna artikel syftar till att erbjuda en djup och komplett vision om Hugo Theorell, med syftet att informera och generera reflektion hos läsaren.

Ej att förväxla med Hugo Theorell (ingenjör).
Hugo Theorell Nobelpristagare i fysiologi eller medicin 1955
KNO1kl, LVA, LMA, LIVA, LVS
Född6 juli 1903
Linköpings församling
Död15 augusti 1982 (79 år)
Stockholm
BegravdNorra begravningsplatsen
kartor
Medborgare iSverige
Utbildad vidKarolinska Institutet
Katedralskolan
SysselsättningBiokemist, universitetslärare, läkare
ArbetsgivareKarolinska Institutet
Uppsala universitet
MakaMargit Theorell
BarnTöres Theorell (f. 1942)
FöräldrarThure Theorell
Utmärkelser
Björkénska priset (1936)
Nobelpriset i fysiologi eller medicin (1955)
Utländsk ledamot av Royal Society (1959)
Redigera Wikidata

Axel Hugo Teodor Theorell, född 6 juli 1903 i Linköpings församling, död 15 augusti 1982 i Stockholm, var en svensk biokemist. Han mottog Nobelpriset i fysiologi eller medicin 1955.

Biografi

Hugo Theorell var son till regementsläkaren Thure Theorell och Armida Bill. Han läste på Katedralskolan i Linköping, och blev sedan student vid Karolinska institutet. Han var en av Gösta Mittag-Lefflers studenter, vilket kom att påverka hans framtida karriär, eftersom det gav honom möjlighet att studera vid Pasteurinstitutet i Paris samt hos Walther Nernst i Berlin, som gav honom goda kontakter. Han doktorerade vid KI i fysiologisk kemi 1930 med en avhandling om lipoiderna i blodet. Under en tid arbetade han som Rockefellerstipendiat åt Otto Heinrich Warburg.

1932–1936 hade han tjänst som laborator i Uppsala, och utnämndes till professor och föreståndare för Nobelinstitutets biokemiska avdelning 1937. År 1959 blev han professor i biokemi vid Karolinska institutet och emeritus 1970.

I sin forskning sysslade Theorell med enzymkemi samt med att ta fram antibiotika mot tuberkulos, det senare tillsammans med Hans Davide. Han var särskilt framstående med sin forskning om cellandningsferment, alkoholförbränning i levern, och myoglobin.

Theorell invaldes 1942 som ledamot nummer 898 av Kungliga Vetenskapsakademien.

1955 blev han mottagare av Nobelpriset i fysiologi eller medicin för sina rön angående oxiderande enzymer.

Med sin hustru, konsertpianisten Margit Theorell, född Margit Alenius, var han far till Klas Theorell, Henning Theorell och Töres Theorell. Vid sidan av sin vetenskapliga gärning var Theorell violinist. Han var släkt med justitieombudsmannen Sven Lorens Theorell. Hugo Theorell är begravd på Norra begravningsplatsen.

Referenser

  • Pehr Henrik Törngren, artikel i Svenska Män och Kvinnor Del 7, Albert Bonniers förlag Stockholm 1954
  • Vem är det 1961
  • Hans son, Klas Theorell

Noter

  1. ^ SNAC, Hugo Theorell, läs online, läst: 9 oktober 2017.
  2. ^ Encyclopædia Britannica, Axel Hugo Teodor Theorell, läst: 9 oktober 2017.
  3. ^ Linköpings domkyrkoförsamling (E) CI:17 (1900-1904) Bild 167 / sid 163 (AID: v177243.b167.s163, NAD: SE/VALA/00222), födelse- och dopbok, läs onlineläs online, läst: 16 maj 2019.
  4. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 24 juni 2015, licens: CC0.
  5. ^ Norra begravningsplatsen: Kändisarna, läs online, läst: 15 december 2016.
  6. ^ Theorell, AXEL HUGO TEODOR, Svenskagravar.se, läs online, läst: 24 maj 2023.
  7. ^ Hugo Theorell ★ 6.7.1903 ✝ 15.18.1982, läst: 24 maj 2023.
  8. ^ The Nobel Prize amounts (på engelska), Nobelprize.org, läs online.
  9. ^ List of Royal Society Fellows 1660-2007, Royal Society, s. 350, läs online.
  10. ^ Karl-Axel Björnberg: Kungliga och Norra begravningsplatserna (Bäckströms förlag 1998) sid.95 ISBN 91-88016-69-2

Externa länkar